1900-talets Göteborg

Knifskärningen å Härlandavägen

Den 23 januari 1901 dominerades tidningarna av nyheten att drottning Viktoria i Storbritannien hade avlidit. Här skall dock en mer lokal angelägenhet behandlas, åtalet mot Gunnar Viktor Esaias Sylvan efter knivskärningen vid Härlanda.

”Målet mot Gunnar Viktor Esaias Sylvan, åklagad för misshandel med knif å arbetskarlen August Jonsson från Munkebäcken på qvällen den 22 dec., slutbehandlades i dag inför rådhusrättens tredje afdelning å cellfängelset. Båda parterna inställde sig personligen, Sylvan denna gången biträdd af konsul G. Kraak, det tredje rättegångsbiträdet som under målet anlitats.

Då målet senast förevar, öfverlemnade, som nämndt, allm. åklagaren målet till rättens pröfning med framhållande af att det af ransakningen framgått, att Sylvan föröfvat det Jonsson ågångna öfvervåldet, hvarför yrkades ansvar å Sylvan för misshandels föröfvande med lifsfarligt vapen å allmän väg.

Sylvans biträde, konsul Kraak, företedde nu ett intyg om väderleken aftonen i fråga, enligt hvilket himlen skulle varit mulen. Detta åberopade rättegångsbiträdet såsom jäfvande vittnenas utsago, att S. skulle stått med öppen knif i hand, enär desamma omöjligt i den väderleken kunnat göra en dylik iakttagelse.

Vidare, anförde biträdet, vore det onaturligt att en person som Jonsson, hvilken efter hvad biträdet trodde besutte större fysisk kraft än Sylvan, skulle tagit emot knifhugg af Sylvan.

Ett läkareintyg förevisades, enligt hvilket Sylvan ådragit sig skrubbsår i ansiktet samt enligt hvad han sjelf uppgifvit lidit af hufvudvärk, svindel och nedsatt hörsel, hvilket allt skulle bevisa att S. varit utsatt för misshandel.

För att vederlägga att ett af vittnena i målet, Andersson, ej vid tillfället blifvit rädd, såsom han uppgifvit, och därför aflägsnat sig. hade anskaffats ett intyg från poliskammaren, däri intygades att bemälde Andersson gjort sig skyldig till förargelseväckande beteende, motstånd mot polis m. m. Detta för att visa att Andersson vore — modig.

Den omständigheten att knifven påträffats i Sylvans ficka bevisade, anmärkte rättegångsbiträdet, att den ej blifvit använd. Den skulle i så fall, då Sylvan ramlat i diket, blifvit liggande på marken. Hade knifven användts skulle den dessutom visat spår af blod.

Mot en del af dessa påståenden ansåg sig Jonsson behöfva göra vissa invändningar. Beträffande de S. ådragna skrubbsåren med sviter hade han erhållit dessa, när J. till sjelfförsvar knuffade S. i diket, då han fallit mot en gärdesgård.

Jonsson bestred vidare omöjligheten af att vid ett fall kunna behålla en knif i handen. Beträffande blodet, så trodde J. ej att vid hugget genom kläderna något sådant fastnat på knifven, men ansåg för öfrigt att en hel natt, som S. hade fått behålla knifven skulle varit tillräcklig tid för att aftvätta blodet.

Ville vidare framhålla att detta ej varit första gången Sylvan handskades med lifsfarligt vapen.

Ett läkarebevis företeddes nu, däri vitsordades att de Jonsson tillfogade skadorna “med största sannolikhet ej voro af lifsfarlig naturu, ett intyg som till innehållet betydligt skiljer sig från de förut i samma sak utfärdade.

Utslag afkunnas 20 nästa februari.” (Ur: Göteborgs Aftonblad 22 januari 1901)

Hur gick det för Sylvan?

”Utslag om knifskärningen å Härlandavägen afkunnades i dag af rådhusrättens tredje afdelning å cellfängelset.

Då af i målet aflagda vittnesmål samt andra omständigheter tydligt framgått att tilltalade Gunnar Viktor Esaias Sylvan den 3 sistlidne december på aftonen i hastigt mod med knif tillfogat målseganden, arbetskarlen August Johnsson, 3 sår, däraf ett af mycket allvarlig om icke lifsfarlig beskaffenhet, pröfvade domstolen skäligt att jemlikt strafflagens 11 kap. 15 § och 14 kap. §§ 12 och 15 för misshandel med lifsfarligt vapen å allmän väg döma Sylvan att undergå straffarbete i 3 månader.

Därjemte ålades Sylvan att ersätta målseganden för sveda och värk samt förlorad arbetsförtjenst med 175 kronor, att godtgöra målseganden för inställelserna inför domstolen rättegångskostnader med 20 kronor samt att ersätta af statsverket förskjutna medel till vittnesersättningar m. m.” (Ur: Göteborgs Aftonblad 20 februari 1901)

 

Bilden i sidhuvudet är hämtad från Göteborgs stadsmuseum, Carlotta: Cellfängelset år 1901.