1900-talets Göteborg

GHT om Säröbanan och Slottsskogen

Efter att ha fått in en stor mängd insändare till tidningen valde Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning (GHT) att försöka reda ut frågan om Säröbanan och Slottsskogen.

”Från alla håll och kanter ha vi i dagarne fått mottaga insändare, som uttalat farhågor för, att stationsanordningarna vid den projekterade Säröbanan skulle komma att på ett menligt sätt inkräkta på Slottsskogen, särskilt den del, som utmed Carlsrogatan utgöres af smala dammar med planteringar. Man har oroat sig så mycket mera häröfver, som detta parti är ett af de vackraste i hela Slottsskogen och dessutom dess yngsta, med stora uppoffringar förvärfvade landvinning. »Nu skall detta härliga stycke natur försvinna», säger man, »för att lemna rum åt ett enskilt bolags järnvägsspår».

De uttalade farhågorna äro ej fullt grundade, äfven om man ingalunda kan kalla dem ogrundade. Den beredning, som fått i uppdrag att yttra sig om sättet för Säröbanans inledande till staden, lär värkligen mycket starkt fundera på att lägga banans station vid Linnéplatsen, alldeles i närheten af ingången till Slottsskogen, om också något definitivt förslag härtill ej ännu är uppgjort. Det är möjligt, att man härvid från början tänkt sig ett användande af Slottsskogsområdet i större utsträckning, men denna tanke har man då frångått. Enligt det nuvarande projektet, till hvilket ritningar uppgjorts, kommer banan först framme vid Carlsrogatans slut nära Linnéplatsen att löpa in på Slottsskogens område och afskär endast den längst ned belägna dammens spets.

Planen är nämligen att draga banan utmed Carlsrogatans östra sida och först framme vid villorna låta den snedda in i Slottsskogen fram till Linnéplatsen, där ett prydligt stationshus skulle uppföras. Området skulle därefter omsorgsfullt planteras, så att platsen ej skulle förlora något i estetiskt hänseende. Rangerstation skulle ej häller komma i fråga, utan skulle sådan förläggas mycket längre söderut. Det obehag som skulle ligga i, att lokomotivrök komme att slå ned öfver promenadvägarne i Slottsskogen, anser man med nutida maskinanordningar vara lätt att förebygga.

Ursprungligen förelåg en helt annan plan, nämligen att förlägga Särö-banans stationshus strax söder om och invid uppfartsvägen till Änggårdens sjukhus.

Om så kunde ske och förbindelse med stadens spårvägsnät därjämte kunde åstadkommas skulle man fylla ett mycket kändt behof. Då i en stad med Göteborgs utsträckning det förnämsta och för öfrigt nästan enda allmänna sjukhuset ligger långt ute i en utkant, måste detta helt naturligt medföra stora olägenheter, i synnerhet om bekväma kommunikationer saknas. Det är dock ingen liten mängd människor, som har ärende dit ut, och som, ifall den förstnämda planen kommer till stånd, alltjämt likasom förut blir hänvisad att till fots tillryggalägga den ganska dryga biten mellan Linnéplatsen och sjukhuset. Sjukhusstyrelsen har, om vi ej missminna oss, med öppen blick för frågans vikt redan för ett par år sedan hemställt om ordnande af trafiken dit ut, en hemställan, som då ej ledde till något resultat.

Om frågan ej häller nu löses i den riktningen, lär det bero på, att det skulle bli för stor ekonomisk förlust med spårvägsdrift å det stycke, som ligger emellan Änggården och Linnéplatsen. Äfvenledes skulle villatomterna å Carlsrogatans västra sida förstöras, om spåren komma att framdragas a denna sida.

Härvid bör man dock taga i betänkande, att det endast kan vara en tidsfråga, när ordentlig spårvägsförbindelse mellan Änggårdens sjukhus skall komma till stånd, och detta äfven om en sådan förbindelse ej skulle bli vidare rentabel. Låt vara, att det dröjer några år, men om man en gång i framtiden vill bygga en linie dit ut, är det da klokt att afstå den lämpligaste gatudelen åt Säröbanan? Det senare skälet är väl ej så vägande, då man ju alltid strax vid stationen kunde draga spåren öfver vägen till östra sidan af gatan, i stället för att låta dem löpa utmed den västra.

Vi ha för dagen endast velat framlägga, huru saken för närvarande ställer sig, och hvilka skäl som anförts för och emot olika eventualiteter. Men vi kunna ej underlåta att fästa uppmärksamheten på, att Slottsskogen är göteborgarnes ögonsten, och att hvarje åtgärd, som kan skada eller misspryda densamma, ja, äfven en sådan, som kan störa den frid och stillhet, som man nu finner där ute, inom alla lager i vårt samhälle skall väcka indignation och protester. Vi förmoda därför, att äfven denna omständighet vid ett blifvande förslag tages med i räkningen.” (Ur: Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning 16 februari 1901)

Bilden i sidhuvudet är hämtad från Göteborgs stadsmuseum, Carlotta: Slottsskogens rangerbangård med ett spår synligt. G.S.J.