”Som bekant hade hamnstyrelsen hemställt att stadsfullmäktige måtte besluta, att restaureringen af den rasade delen af Nya kajen skall utföras i hufvudsaklig öfverensstämmelse med särskildt hitkallade sakkunniges i afgifvet utlåtande meddelade föreskrifter och byggnadschefens därpå grundade kostnadsförslag, slutande på 235,000 kr., samt att för sådant ändamål, utöfver förenämda i stadskassan innestående belopp, kr. 65,179: 40, ställa till hamnstyrelsens förfogande erforderliga medel, beräknade till 170,000 kr.

När ärendet i går förekom i stadsfullmäktige uppstod i frågan en kortare diskussion.

Hr Hertz erinrade om att han flere gånger yrkat på entreprenadsystemets större användande härstädes för kommunala arbeten. Hade, ansåg tal., detta system användts vid ifrågavarande kajbyggnad, skulle arbetet gått raskare än nu och staden antagligen ej behöft betungas med den summa som nu kräfdes för reparationen, då kan hade sig bekant att entreprenör skulle både billigare än nu är fallet kunnat uppföra kajen och därtill garantera densamma 5 år. Tal. hoppades att stadens styrelser hädanefter måtte i större utsträckning än hittills använda entreprenadsystemet, på det stadskassan ej måtte få så höga och oberäknade utgifter som nu blifvit fallet.

Hr Atterberg: Entreprenadsystemet vore bra i och för sig men lämpade sig nog ej för kajbyggnaden i Göteborg. En entreprenör kunde ej garantera att kajerna här stode sig; skulle de våga sig på en dylik garanti, behöfde de mycket högt pris för byggandet för att kunna stå risken vid eventuellt ras. Det hade klagats öfver att kajen byggts långsamt, men detta hade varit välbetänkt för att låta kajen få tillfälle sätta sig.

Hela denna fråga vore emellertid en vansklig sak. De sakkunnige hade sagt att man ej genom undersökningar kunde få någon visshet om huruvida grunden vore nog bärig eller ej. Hvad vi kunde göra blefve därför alltid speknlationcr; det kan bära, men ock brista.

Angående reparationen af kajen undrade tal. om man ej lämpligast borde låta bli att muddra upp utanför kajen utan i stället t. o. m. fylla på en del till. Då skulle man säkrare kunna hoppas på att kajen nu skulle bli ståndande. Men detta gingo nog ej för sig, då kaj med djup som förut vid denna del vore af nöden för vår sjötrafik. Dock skulle man ju kunna anlägga kajer mod nödigt djup längre utåt älfven.

Ordföranden hr Wijkander: Det voro ytterst vanskligt att bygga kajer på så lös grund som härstädes. Och hamnstyrelsen vore ledsen öfver och beklagade djupt själfva saken. De sakkunnige hade uttalat som sin åsikt, att om de åtgärder, de föreslagit, nu utfördes skulle kajen komma att stå sig. Men därvid vore dock ingen absolut visshet. Men man må utföra de föreslagna åtgärderna med hopp om att kajen hädanefter måtte stå sig. Yrkade bifall till namnstyrelsens förslag.

Ur Collin hade 1881 i skrifvelse till magistraten hemställt att Barlastkajen måtte få vara sådan den vore för lossning at pråmar och mindre fartyg som förde byggnadsmateriel Denna skrifvelse hade dock på grund af byggnadschefens afstyrkande under hänvisning till Pustervikskanalen för dylik lossning, ej föranledt till någon åtgärd. Pustervikskanalen, som delvis upplåtits för dylik lossning, hade emellertid visat sig för trång. När nu denna olycka inträffat, hade det fallit tal. in, delvis äfven på grund af hr Atterbergs anförande, att denna kajdel lämpligen kunde anordnas till en sådan lossningsplats för smärre fartyg och pråmar. Man behöfde ej då muddra upp men hade ändock gagn af kajen. Hade ej något yrkande.

Hr Hertz vidhöll såsom sin åsikt att entreprenadsvstemet väl lämpade sig äfven vid byggande af vara kajer.

Diskussionen var härmed slut och stadsfullmäktige biföllo hamnstyrelsens ofvannämda hemställan.” (Ur: Göteborgs-Posten 22 februari 1901)

Bilden i sidhuvudet är hämtad från Göteborgs stadsmuseum, Carlotta: Göteborgs hamn: Masthuggskajen. Foto från omkring 1900. Fastigheten på bilden är Skeppsbron 5-6.