”En upplysningsbyrå af ganska säreget slag har i dagarna öppnats i hufvudstaden. Den bär namnet “Stockholms centralbyrå” och har till sitt egentliga ändamål att upplysa om hvar folk “håller hus utomhus“. Det är ialla fall inte så farligt som det låter. Vi ha inte alls att göra med någon privat detektivbyrå. Det hela är tvärtom ganska oskyldigt. Ett exempel:

En ung man går ut för att roa sig en kväll Han vet inte hvar han skall träffa sina vänner, och vännerna veta inte hvar de skola träffa honom. Så ringer han upp Centralbyrån och talar om hvart han ämnar ta vägen. Om en stund ringa vännerna upp byrån och få mycket riktigt reda på hvar han finns. Dylikt kan ju mångfaldigt varieras. En person är t. ex. ute i sällskap, men blir af någon orsak skild från detta. Han meddelar då genast sin vistelseort till byrån och hans sällskap får vid förfrågan genom byrån underrättelse om densamma.

Naturligtvis meddelar byrån endast upplysningar om sina abonnenter och enligt dessa abonnenters önskan. Vill man vara inkognito en kväll ringer man bara upp byrån och meddelar att ingen människa vet hvar man finns. Strängaste diskretion är nämligen tillförsäkrad.

En liknande treflig byrå är sedan i midten af januari i värksamhet i Köpenhamn.” (Ur: Göteborgs-Posten 26 februari 1901)

Bilden i sidhuvudet är hämtad från Digitalt museum: Telefonapparat, bordsmodell, CB-system.