1900-talets Göteborg

Slottsskogsbesökare om Slottsskogen och järnvägen

”Herr redaktör!

Man har svårt för att tro, att något allvarligt projekt är å bane gående ut på Särö- banans indragande i Slottsskogen. Och skulle ett sådant förslag framkomma, behöfver man näppeligen vara profet för att kunna förutsäga den kraftigaste opinion däremot.

Betänk blott, huru värderad vår ”folkpark” redan är, och huru den för hvarje år växt och växer sig in i allmänhetens medvetande såsom en dess oskattbara och okränkbara egendom! Det är ej allenast den härliga luften, den rika omväxlingen af bärg och dalar och kullar och sjöar, de vackra planteringarna och anläggningarna, som locka och inbjuda till besök, utan kanske allra mest den frid och stillhet, där råda, den känsla af lugn och vederkvickelse, den af stadslifvets jäktande slappe och uttröttade erfar därute, samt de tillfällen där finnas till ostördt friluftsliv fjärran från stadsbullret.

Man vill, säges det emellertid, endast låta banan skära in helt obetydligt på parkens område samt lägga ett prydligt stationshus strax vid ingången.

Men nu är afståndet från parkens grindar till Karlsrogatan blott omkring 50 à 55 meter. Lägger man nu först ett stationshus, så bakom detta en perrong och därefter 4 à 5 spår, som väl måste finnas oafsett rangerstationen, som lär tänkas förlagd längre söderut, så kommer man säkerligen helt nära uppfarts vägen i parken.

Månne nu detta låter sig göra utan att i ganska betydlig mån ramponera de vackra och dyrbara anläggningarna med sina dammar utmed Karlsrogatan?

Månne lokomotivröken, synnerligen vid den misshandlade entréen samt vid uppfartsvägen skulle kunna hindras slå ned på de promenerande, då enligt framstående teknikers uttalande frågan om tillintetgörande af stenkolsröken, trots alla mer eller mindre lyckade försök, ännu i hufvudsak måate anses såsom ett olöst problem?

Månne ej lokomotivens tjutande, gnisslande och bullrande framfart jämsides med de in- och utgående skulle störa, ja rent af om intetgöra all frid och stillhet därute, synnerligen under den härligaste delen af året, sommaren, då järnvägstrafiken antagligen blefva lifligast?

Och månne ej nu påpekade och andra med järnvägsprojektet förenade olägenheter skulle komma att afskräcka många af stadens invånare från att besöka parken, till stor skada för samhället och till oersättlig förlust för den stora allmänheten, som ej har råd eller tillfälle att vistna på landet eller vid badorter under sommaren?

Slottsskogsbesökare.” (Ur: Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning 25 februari 1901)

Bilden i sidhuvudet är hämtad från Digitalt museum: Göteborg – Särö Järnväg, GSJ lok 6.