”Prick kl 10.15 på onsdagsförmiddagen skulle det högsta hus som sprängts i Sverige, Forshagafabriken i Göteborg, falla sönder och samman. Denna försenade påsksmäll hade samlat 100-tals åskådare, som hängde i klasar på tak och staket kring den högexplosiva byggnaden. Kl. 10.37 tryckte någon på knappen för urladdningen. Men si… det gick som i sagan om negerpojkarna. De sju våningarna ruskade på sig i rök och damm. Bottenplanet försvann… så var de bara sex!
Den för rivningen av Forshagafabriken anlitade sprängfirman har – enligt sin säljbroshyr – ”blivit något av experter på försiktig sprängning”. Ska man döma av onsdagens sprängning, tar sprängexperterna helt enkelt bort en våning i taget – med början nedifrån.
Rivningar medelst sprängning är ingen unik företeelse i dagens Sverige – 60- och 70-taletn kommer att gå till historien som ett riv och ett tjiv i gamla byggnader.
När det nu var dags för den hittills största byggnaden att jämnas med marken med hjälp av sprängämnen, var allmänheten på plats. Åskådare trängdes på närliggande hustak, tryckte näsorna mot fönsterrutor och genom staketspjälor. Samtliga väntade lystet på smällen, dammet och raset…
Och visst small det och tjocka gulgråa dammoln skymde genast hela fabriken (samt G-P:s fotograf som valt sin arbetsposition med ambition och efteråt dök upp gråhårigare än vanligt och med mattpisk i blick).
Men dammolnen skingrades snabbt och hela den församlade ”världspressen” med TV i spetsen, åskådarmossorna och inte minst uppbådet av sprängexperter, såg vad ingen tidigare sett ett hus som trotsat 350 kg sprängämnen och vägrat lägga sig!
Egentligen hade precis det inträffat som alla spekulerat i minuterna innan smällen: Tänk om huset inte rasar?”. Och många log, men ingalunda sprängexperterna, vars tankar tycktes gå till katten med sju liv:
– Det var första plan det…
Varefter alleman begav sig för att inspektera ”rivningen”. Det visade sig att ”baksidan” faktiskt rasat ganska bra och så småningom kunde byggmästare Jaan Johansson meddela att resterande sex våningar ska bort med hjälp av små sprängningar och grävskopa med kula.
Text: Maidi Eriksson. Foto: Lars Weihed.” (Ur: Göteborgs-Posten 24 april 1975)
Göteborgs historia 