Lite extra läsning kring debatten om Säröbanans sträckning 1901. Nu har turen kommit till en vän af framåtskridande:

”En insändare, som tecknar sig »Slottsskogsbesökare», ondgör sig i torsdagsnummret af Eder ärade tidning öfver, att en tidigare insändare, som kallar sig »intresserad«, klokt nog ansett Säröbanan ej vara till något obehag för slottsskogsbesökande för det den tangerar kanten af Slottsskogsområdet.

Man borde ju egentligen afhålla sig från all polemik i detta ämne till dess man finge se, vad den af stadsfullmäktige tillsatta beredningen kommer med för förslag och deras motivering därför, ty så sansade och förståndiga män som sitta i denna beredning komma säkerligen att lämna fullödiga skäl för sitt förslag. Det har emellertid meddelats, att beredningens förslag afsåge att indraga banan på gränsen af Slottsskogen åt Karlsrovägen och först framme vid Linnéplatsen upplåta så stor plats af Slottsskogen, som upptoges af två spår samt en mindre stationshuspaviljong med expedition och väntsal äfvensom ett litet magasin för il- och paketgods. Dessa små byggnader, prydligt utförda, skulle långt mera pryda än vanpryda denna plats. Den smutsgula grop, som tituleras »sorlande bäck» kommer till allra största delen att lämnas orörd, blott nedersta ändan däraf, där den utmynnar i kloaken, till ungefär midt för andra villan skulle fyllas för ett andra sig utgrenande spår. Det område af Slottsskogen, som skulle tagas i anspråk, är sålunda så rent af obetydligt, att det absolut ej bör vara att tala om, när det gäller en kommunikationsled. Hvarje människa med något så när sundt omdöme, som sett sig något om i världen, är det ju uppenbart, att Säröbanan, så långt ifrån att skada trefnaden i Slottsskogen, tvärtom i väsentlig grad komme att öka den.

Hvad beträffar talet om det förskräckligt störande i ånghvisslans ljud, kommer Säröbanan antagligen att anläggas i stil med alla andra dylika lokalbanor i utlandet, med små lätta tanklokomotiv, lämpliga att liksom en spårvagn stadna vid tätt belägna hållplatser för att upptaga persontrafik, och alla sådane lokomotiv äro numera inrättade med klocksignalering liksom spårvagnarna. När man nu betänker, att tvenne spårvägslinier, hvardera med vagnar, hvar femte minut skola passera Linnéplatsen och därtill i en tämligen skarp kurva, så begriper hvar och en som blott är så vidtberest; att han varit i Hamburg, huru oskyldig Säröbanan skulle komma att te sig ifråga om buller jämsides med de elektriska spårvagnarne. Ett tåg draget af ett dylikt lätt lokomotiv såväl sätter sig i gång som stadnar utan något buller eller öronpina. Om lokomotiven eldas med bästa sorts kol, så röka de ej så mycket som ett privathus med centraluppvärmning; det är också antagligt, att det kommer att ligga i bolagets eget intresse att söka
reducera lokomotivens rök mest möjligt.

»Intresserad» påpekade, att Säröbanans station skulle hellre förläggas till en plats vid Lorentzberg, »som aldrig förut varit påtänkt.» Undertecknad kan emellertid upplysa om, att såväl denna som många andra platser både varit påtänkta och omsorgsfullt undersökta, men att både det ena och det andra förslaget strandat på bestämt motstånd från stadens vederbörandes sida. Detta hade »Intresserad» genom en enkel förfrågan hos vederbörande lätt fått reda på.

Vän af framåtskridande.” (Ur: Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning 11 mars 1901)

Bilden i sidhuvudet är hämtad från Göteborgs stadsmuseum, Carlotta: Motiv från Säröbanans station vid Karlsroplatsen. Stationen sedd ”inifrån”. 1953.