1900-talets Göteborg

Säröbanans indragning till staden – En diskussion i Fastighetsägareföreningen

”Göteborgs allmänna fastighetsägareförening hade i går afton ett talrikt besökt sammanträde å Frimurarelogen under ordförandeskap af hr C. E. d’Orchimont. Som diskussionsämne hade uppställts frågan om Särobanans inledande och sträckning inom stadens område.

Kapten B. v. Matérn inledde med ett kort föredrag, i hvilket han redogjorde för så väl beredningens, som konsortiets och ingeniör Atterbergs förslag och äfven i förbigående berörde några af de projekt, som under form af insändare i tidningarna framkommit.

 

Hvad skall man nu tycka om alla dess olika förslag? frågade talaren. Synpunkten för deras bedömande bör väl vara, om man anser att Göteborgsbefolkningen har någon nytta af banan eller ej. Kommunikationer vore alltid af gagn för ett samhälle. Särskilt skulle vår stads gagn af Säröbanan vara mycket stort.

Det är en känd åsikt att Göteborg är nu vacker men tråkig stad. Vi sakna nästan alldeles de många tillflyktsorter som stå t ex. Stockholm till buds. Vi ha visserligen Långedrag och Bratten, men dessa platser kunna ej räcka till för mängden af lustresande.

I detta afseende kommer Säröbanan att fylla, ett behof. Vi få en lätt och billig förbindelse med västkusten. Utmed denna bana kan en mängd små badorter, villor och skollofskolonier komma att växa upp. Priset på lifsförnödenheter torde å dessa, ställen ej häller kunna difvas upp så högt till följd av stadens närhet. Staden själf skulle genom banan kunna få en lättare och rikare tillförsel af landtmannaprodukter.

Tal. ansåg därför att Säröbanan bör understödjas. Staden hade, så vidt tal. visste, tecknat aktier i alla de banor, som löpa in här. Det vore därför ej alls ur vägen, om staden äfven i denna bana tecknade ett par hundra tusen kronor.

Beredningens förslag ansåg tal. gifvet vara mest praktiskt. Marken där den går fram kan ej annorlunda disponeras, järnvägen går i skymundan, den lilla bit, som afskäres, spelar ingen roll. Stationshuset behöfver ej skymma entrén.

Man har beklagat sig öfver att dammarna förminskas. Dessa äro dock i Slottsskogens hjärta. Ej häller är den delen mycket besökt. Talaren hade frågat minst 20 personer, som aldrig beträdt den sida af dammarne, där banan skall gå. Tal. trodde ej att lugnet skulle störas mer af en järnväg än af en spårväg.

Hr Atterbergs förslag skulle betydligt förbättras om man tänkte sig spårvägarnes ringlinie indragen i Slottsskogen. Detta skulle ej häller vara så farligt. I längden brukar folk ej beklaga sig öfver kommunikationer. Mången finnes, som tycker att den långa sandiga backen upp till Prippska paviljongen är rätt besvärlig och som gärna skulle vilja åka den biten.” (Ur: Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning 18 april 1901)

Bilden i sidhuvudet är hämtad från Digitalt museum: ”Göteborg-Särö Järnväg. Växling å Särö-Vesterskog station en sommarkväll år 1934. Loket skall föra den kvarstående boggivagnen (CDF0) till Göteborg.”