1900-talets Göteborg

Körkonst eller öfverdådig framfart?

”Målet mot konsul Harald Grebst, åtalad för öfverdådig framfart å Stigbärgstorget och Allmänna vägen, förevar åter i går i polisdomstolen. Svar. lät höra tre vittnen, kusken Frans Söderberg, handlanden Erik Helgesson och bokhållaren Axel Leonard Svensson.

Den förstnämnde, som sedan barndomen handskats med hästar, kunde intyga, att svar. vore en skicklig körsven och hade den vid tillfället körda hästen i sin hand. Om dogcarten, som användes, intygade vittnet att den vore lättare än en vanlig enbetsdroska och lättare att hålla in än ett fyrhjuligt åkdon. Om farten sades, att den var traf men ej så stark som hästen kunde sträcka ut; i sluttningen å torget och Allmänna vägen hölls hästen in, och tillade vittnet, att svar. vore i stånd att på två meter hålla in den hästen i den sluttningen.

Åklagaren anmärkte, att då kusken haft sin plats bak i åkdonet med ryggen mot svar., han ej kunnat bedöma körningen, och framhöll, att lagen ej omnämner undantag för körskicklighet utan talar endast om öfverdådig framfart.

Andra vittnet, som stått i sin salubod vid Stigbärgstorget, tyckte ej att farten varit för stark och ansåg att svar. haft hästen i sin hand, hvilket styrktes därmed att svar. svängt undan för en mötande kärra.

Det tredje vittnet hade åkt med svar. och berättade att farten väl varit traf men saktats i sluttningen å torget och Allmänna vägen. Under färden hade svar. flera gånger vikit undan för hinder och en gång hållit inne för ett mötande äldre fruntimmer. Om dogcartens tyngd yttrades lika med första vittnet.

För afgifvande af slutligt svaromål uppsköts målet till den 7 juni.” (Ur: Göteborgs-Posten 25 maj 1901)

Bilden i sidhuvudet är hämtad från Göteborgs stadsmuseum, Carlotta: