1900-talets Göteborg

Högskolans förläggning till Vasaparken

”Drätselkammaren har, som på annat ställe i dagens tidning meddelas, utan meningsskiljaktighet i hufvudsak, hem­ställt, att hrr stadsfullmäktige måtte anvisa plats i Vasaparken för uppförande | ai en monumental högskolebyggnad.

Enligt kammarens precisering af platsen : minst 12 meter norr om Kristinelundsgatans linie tänkt utdragen genom parken, samt ungefär midt emellan Götabergs- och Aschebergsgatorna, skulle byggnaden jämte kringliggande fria område, praktiskt sedt komma att ligga ungefär midt i parken och fullständigt dominera densamma.

Vi hafva på sin tid anfört de i och för sig tungt vägande skäl, som högskolestyrelsen upptagit i sin hemställan, för byggnadens förläggande till Vasaparken, och vilja nu meddela en del skäl, som anförts mot, att parkens område tages i anspråk af byggnader.

Ty, ehuru en anmärkningsvärd enighet synes ha rådt inom såväl den för ändamålet tillsatta beredningen som inom drätselkammaren vid beslutet att bifalla högskolestyrelsens hemställan, så tycks den allmänna meningen i samhället alldeles icke vara lika enig om lämpligheten att genom en bygnads uppförande i parken till väsentlig grad förändra dess n. v. karaktär.

Såsom skäl däremot anföres: att den kringliggande traktens småttingar, för hvilka den vackra parken blifvit en lika kär som hälsosam lekplats, i det hela taget kan anses vara förlorad som sådan, om högskolebygnaden uppföres där. Högskolans rektor har visserligen i denna tidning förklarat, att sålunda ingalunda blefve fallet — högskolan skulle mycket gärna tåla barnens lekar invid dess murar. Men härvidlag anser man dock, att rektorn möjligen kan svara för sin egen och samtidens uppfattning härvidlag men alls icke för framtida tycken och önskningar, hvilka tvärtom med säkerhet kunna antagas komma att gå ut på, att större delen af parken bör betraktas såsom ett åt högskolan helgadt område.

Vasaparken jämte den närliggande Vasaplatsen äro, säger man vidare, de enda öppna platser, som finnas i denna del af staden, och om parken bebygges, är det omöjligt att ersätta densamma. Snart nog kommer en stor praktfull kyrka att uppföras strax intill dess södra gräns, och det dröjer icke länge, innan den blir kringbygd på tre sidor; den kommer så att säga att ligga inne i tjocka sta’n ; är det då skal i, säger man, att förminska dess areal så betydligt genom att där uppföra en stor monumental bygnad

Ser man saken från blott ensidigt högskoleintresses synpunkt, så måste naturligtvis erkännas, att bättre plats står icke till att leta upp i Göteborg, men detta hr dock icke nog.

Låt gärna högskolan vara stadens ögonsten, menar man, men skada icke därför en af stadens lungor, så mycket hällre som goda, för att icke säga lika goda platser nog finnas på andra håll inom staden.

Vasaparken, ehuru på sin tid endast ordnad som sådan under förutsättning att förr eller senare bebyggas, har sa vuxit sig in i folkets uppfattning som per­manent, att det var med en ganska allmän förvåning förslaget att nu bebygga den mottogs i vida kretsar.

Det har sagts, att högskolans n. v. tomt, ökad med arealen intill avenyens gatulinie, väl icke vore så olämplig att fortfarande bära en högskola, men att, om denna tomt befunnes för trång, det kanske vore skäl att taga fasta på hr Aug. Kobbs storartade förslag att gifva Kungsportsavenyen sin afslutning genom anvisande af platsen söder om Lorensberg för uppförandet af en monumental bygnad.

Härför borde väl den blifande högskolebygnaden kunna väl lämpa sig, och hvad läget beträffar blefve det väl utan motsägelse det mest dominerande i Göteborg. Ja, så går talet man och man emellan, och många fler skäl och förslag hör man framställas, men de anförda må vara nog. Ett synes påtagligt: en stark opposition gör sig gällande mot hvarje inkräktning i Vasaparken.” (Ur: Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning 1 juni 1901)

Bilden i sidhuvudet är hämtad från Göteborgs stadsmuseum, Carlotta: Göteborgs högskola 1908.