1900-talets Göteborg

Publikintresset för fiskerimässan har varit klent

”Den nu avslutade tredje fiskerimässan har givit en del lärdomar av både glädjande och mindre glädjande art, påpekar mässtyrelsens vice ordförande, direktör Erland Erlandsson, vid ett samtal med en av Göteborgs Aftonblads medarbetare. I stort sett kan man dock påstå, att mässan varit lyckad. Den har ordnats på ett tillfredställande sätt, och dess huvuduppgift, propaganda för fisken, har bedrivits på ett synnerligen energiskt sätt. De vitsord, som kommit den till del från de närvarande intendeturofficerarna med general Frölich och överste von Gegerfelt i spetsen bevisa, att den uppfyllt höga fordringar.

Även en annan av mässtyrelsens mest framstående ledamöter grosshandlare Janne A. Claésson, har uttalat sig på ungefär samma sätt. Faktum är, framhåller grosshandlare C. att mässan trots en del mindre lyckade moment, måste anses jämförelsevis lyckad. En lärdom, som man måste ha i gott minne till nästa år, är dock att kommissariens arbetsbörda varit alldeles för stor. Av bl.a. ekonomiska skäl har emellertid red. Hörman vägrat att taga någon annan hjälp. Ett annat är att en del utställare visat bristande förståelse för vikten av att montrerna hållas med färsk fisk och i vederbörlig ordning. I allmänhet ha dock utställarna gjort sig förtjänta av beröm.

Den tropiska hettan har medfört att antalet besökare från Göteborg inte varit på långt när så stort man beräknat och ännu mindre har det varit från skärgårdsbefolkningens sida. Man får dock inte tro att fiskarna mistat intresset för mässorna; de dåliga tiderna och vikten av att stanna hemma och passa på varje tillfälle till förtjänst uppmuntra inte till flera dagars besök i staden.

Beträffande affärerna vid mässan framhåller grosshandlare C. att här som alltid annars en viss ojämnhet visat sig. En del firmor ha emellertid anledning att vara synnerligen belåtna. Särskilt gäller detta om försäljarna av bleckemballage, nät och garn. Även ”Husmoderns” utställning av fiskpudding har varit mycket uppmärksammad.

Till slut betonar grosshandlare C. att Göteborg har synnerligen goda förutsättningar som plats för kommande fiskerimässor. Det gäller emellertid att skaffa lämpligare lokaler än de som denna gång stod till buds.

Mässans kommissarie, red. E. Hörman, är inte belåten som det framgår av de uttalanden han gjort för Göteborgs Aftonblad. Så vitt man kan överblicka situationen är resultatet av mässan ganska nedslående. Särskilt gäller detta ifråga om publikfrekvensen. Ett genomsnittligt besökareantal av 425 om dagen är inte mycket att hurra för. Här som överallt annars är utställningen det som drager folket till sig. Ett annat år är det naturligtvis nya förhållande. Lika nedslående är det bristande intresse bohusfiskarne visat. ”Skagerack” återkom med 12 passagerare. Då ha såväl norrmän som danskar varit bra mycket mer påpassliga och livaktiga.

Emellertid duger det ej att tappa modet. Mässan har i ekonomiskt avseende gått tämligen bra ihop och utfärden med ”Skagerack” och ”Göteborg” blev en god affär.

Angående platsen för nästa mässa är ingenting bestämt. Man får vänta tills landshövdingen kommer hem innan något kan beslutas. Att mässidén inte är död, fast allt inte gått efter beräkning denna gång, ville alla våra interlokutörer bestämt understryka.” (Ur: Göteborgs Aftonblad 16 juli 1923)

Bilden i sidhuvudet är hämtad från Göteborgs stadsmuseum, Carlotta: Fiskefartyg.