”I natt har ett rätt djärft inbrott för- öfvats här i staden, nämligen hos firman Park & Co. i dess kontor i gamla järnvågshuset vid Nya kajen. Vid lokalens öppnande i morse fann man ett fönster utslaget, tre dörrspeglar krossade och — kassathvalfvet uppbrutet — samt kassa­skåpet borta.

Synbarligen hade inbrottsmännen klättrat öfver det ej alltför höga planket från Bäraregatan och sedan genom att slå ut en ruta till ett rum inåt gården öppnat ett fönster och klättrat in. Väl inkomna i detta rum, där intet af varde fanns, ha de sparkat ut den nedre spegeln till en dörr, som ledde till en gång i husets längdriktning, från hvilken man kunde komma in i husets samtliga lokaler. Att bryta sig m genom de till denna gång ledande dörrarne hade befunnits alltför besvärligt, Gärningsmännen voro nog alltför väl bekanta med lokalen för att icke veta, att här funnos dubbeldörrar.

I det rum, dit de först inkommo, försågo de sig emellertid med för sitt syfte tjänliga värktyg: borr, mäjslar och dylikt Detta rum innehafves af stadens vägarelag.

Sedan inbrottstjufvarne sålunda kommit in i gången, ha de sparkat bort de nedre speglarne till två midt emot hvarandra belägna rum, af hvilka det ena innehafves af de personer, som sköta om stadens- kranar. Här har en för det vidare fortgåendet i arbetet behöflig lampa tillgripits.

Med denna ha de så lyst sig in i firmachefens rum, där kassahvalfvet fanns. Först har nog en grundlig undersökning företagits af skrifbordet, i hvars lådor allt låg kringkastadt

Men då ingenting af värde kunde upphittas, ha inbrottsmännen djärft gripit sig an med att öppna kassahvalfvet. Detta, som är kvar från gamla järnvågens tid, är försedt med en synnerligen solid järndörr, hvars långa järnregel gick långt in i väggen. Att öppna denna var ej lätt, de försökte sig på dörren, men funno väggen vara bekvämare att anfalla. Därför nedhöggs murvärket omkring regeln till omkring en och en half fots höjd, ett par fots längd och bortåt en fots djup, så att den grofva järnkrampa blef åtkomlig, genom hvilken regeln löpte.

På detta sätt kunde regeln åtkommas och drifvas in i låset. Härvid ha tjufvarna begagnat sig af först ett borr, sedan en mäjsel och till slut en hammare, hvilka alla värktyg man fann på platsen.

När till slut kassahvalfvet öppnats, befanns det i hvalfvet stående kassaskåpet vara väl starkt, hvarför de oförskräckta männen helt trankilt togo det med sig ut på gården, där en firman tillhörig handkärra stod.

På denna afhöggs låskättingen, Hvarefter allt var klart att begifva sig af. Skåpet lades på kanan, och portarne öppnades.

Men innan tjufvarne lämnade lokalen, ansågo de sig böra kvarlämna ett skriftligt intyg om sin visit. På ett skrifbord lades en med dålig stil tillritad, ej alltför vänlig hälsning för att ej några kontanta medel funnits.

Och så bar det af upp genom Linné-gatan och uppåt Slottsskogen.

Att emellertid ingenting hörts utåt gatan, under det allt detta utförts, kan nog förklaras däraf, att det rum, hvari kassahvalfvet finnes, ligger inåt en gård, och att ingen bor i hela detta af små magasin och bodar bestående kvarter. Inbrottstjufvarne ha därför i lugn och ro ostördt fått utföra sitt arbete.

Men att ingen observerat männen, då de drogo kärran uppåt Slottsskogen, är rätt egendomligt.

När inbrottatjufvarna väl kommit hit upp, ha de begått den oförsiktigheten att genast vilja försäkra sig om sitt eventuella rof. Sedan sista villan vid Carlsrogatan, tillhörig arkitekten Fahlström, var passerad, veko de af uppåt buskarne och började anfallet mot kassaskåpet. Regelrosetter och fogar angrepos med alla till buds stående medel, men trotsade hvarje försök. Då högg man oförskräckt in på skåpets tak, som till sin yttre del krossades.

Arkitekt Fahlström hade emellertid väckts af bullret, som genom huggen åstadkoms, och öppnade ett fönster. Detta afbröt för en stund männens arbete, men om en stund påbörjades det åter, med den påföljd att hr F. fann sig föranlåten gå ut och se hvad som försiggick.

Häraf skrämdes inbrottstjufvarne och togo till flykten.

Hr Fahlström fann, när han kom ut, uppe i buskarne ett stycke från villan en handkärra och ett illa medfaret kassaskåp, hvarför han genast underrättade detektiva polisen, som skyndsammast anlände och tog värd om »effekterna».

De yxor, gärningsmännen användt, ha befunnits ej tillhöra Park & Co., hvadan de nog medförts för ändamålet Förmodligen tillhöra de någon närbelägen bräd- eller vedgård.

Resultatet af hela inbrottet har således blott lifvit: för gärningsmännen, själfva inbrottet; några pänningar ha ej kunnat , åtkommas; för firman Park & Co. är förlusten ej känbar den blir blott en reparation af dörrarne och lokalens väggar. In i skåpet hade tjufvarne ej kommit

Att emellertid inbrottet så ostördt kunnat fortgå, torde nog bevisa behofvet af förstärkt bevakning omkring detta magasins- och upplagskvarter, som erbjuder kanske väl många lätt tillgängliga gömslen för tvetydiga personer.” (Ur: Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning 16 augusti 1901)

Bilden i sidhuvudet är hämtad från Göteborgs stadsmuseum, Carlotta: Räls köres från uppläggsplatsen vid Järnvågsgatan 1901.