”Signe Widells sago- och visafton i går å K.F.U. M:s hörsal hade lockat en rätt talrik publik föratt vara i rötmånaden, då staden är så godt som öfvergifven af de mera konstintresserade elementen. Aftonen blef en ny triumf för den intagande konstnärinnan, som redan vid sitt första inträdande helsades af publiken med en kraftig applåd. Åhörarnes förtjusning steg sedan med hvarje nummer, och såväl i sin vers- som prosa-stycken ryckte hon publiken oemotståndligt med sig.

I synnerhet visade sig fröken Widell till sin fördel i det älskliga återgifvandet af Andersens sagor, såsom då hon på ett förtjusande sätt berättade den vackra, poesimättade sagan om Fjäriln, som friade till blommorna, eller den dråpliga historien ”Det är riktigt sannt”, där hon med en öfverdådig komik återgaf samtalet mellan hönorna, ugglorna och dufvorna. Särskildt väckte den senare sagen ett frenetiskt bifall. Större publik än i går afton kan nog fröken Widell få, men aldrig en tacksammare.” (Ur: Göteborgs Aftonblad 17 augusti 1901)

Bilden i sidhuvudet är hämtad ur: Helledaysamlingen – http://calmview.musikverk.se/CalmView/default.aspx, CC0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=45900240