”En norsk dam var häromdagen utsatt för ett komiskt äfventyr. I Öxnered – skärningspunkten mellan Bärgslagernas järnväg och Uddevalla–Vänersborg–Herrljunga järnväg – hade damen i fråga kommit på orätt tåg. Detta observerades af henne just som tåget satte sig i rörelse i riktning mot Vänersborg, och hon skyndade då att söka få tåget stoppadt. Emellertid måtte manövern därvid utförts på något säreget sätt, ty de omgifvande passagerarne sågo först på damen och sedan på hvarandra, hvarefter de ställde sig som vakter vid dörrar och fönster, under det att damen förblef stum af häpnad.

Hon var nu fullständigt bevakad. Vid framkomsten till Vänersborg omhändertogs hon af stationsinspektoren, hvilken bad henne slå sig ned å en soffa under förklaring att hon icke finge flytta sig ur fläcken samt att han skulle sända henne åter till Öxnered med första tåg. Hon bevakades därefter noga och ådrog sig ej litet uppmärksamhet. Själf förblef hon hela tiden, enligt egen utsago, ”rolig”.

Förhållandet var att man fått för sig att damen icke vore fullt normal, utan en löskommen dåre, i hvilken tro omgifningen styrktes, då hon icke var vidare meddelsam. Hn herre kom fram och sade henne helt omotiveradt att vore hon fattig, så blefve hon nog hjälpt om hon bara sade ifrån. Alltnog, hon återsändes mycket riktigt med nästa tåg, jämväl under bevakning, och hade själf mycket nöje af den roll hon så oberäknadt fått spela, hvilket nu bidrog till att hon sväljde harmen öfver tågmisstaget och dröjsmålet.” (Ur: Göteborgs-Posten 23 augusti 1901)

Bilden i sidhuvudet är hämtad från Digitalt museum: ”Vänersborg 1890-talet”, ”UWHJ 1 ”Trollhättan”.