”Ja, så skulle man med fullt skäl kunna kalla gårdagen, som bjöd på en vinterfysionomi af det slag som är oss alla så kärt och välkommet och som oemotståndligt drifver äfven den mest inbitne kammarsittaren ut i skog och mark. Det var ett härligt vinterväder med en temperatur af – 5 grader, marken var silfverhvit af nedfallen rimfrost, som gnistrade likt diamanter i de snedt fallande solstrålarne, och den friska luften hade en förunderligt upplifvande och stärkande inverkan på både kropp och humör.

Det var också ett allmänt vallfärdande ut till Slottsskogen, där man möttes af ett rörligt lif. De senaste dagarnes köld hade belagt dammarna därstädes med en rätt passabel skridskois, och allt hvad staden eger af jeunesse d’ oriée hade naturligvis skyndat att icke låta ett sådant tillfälle gå sig ur händerna. Särskildt var stora dammen vid Vinterpaviljongen öfversvämmad af e en myllrande ungdomsskara, som på stålklädd fot med lif och lust pröfvade den nylagda, efterlängtade isbanan. Hur härligt att åter få sträcka ut öfver den glatta isen! Ögonen lyste af glädje på gossar och ungmör, som täfvlade med hvarandra i graciösa och sirliga svängningar, och muntra skratt ljödo då någon mindre skicklig skridskogångare under sin djärfva fart råkade ”sätta en rofva”. Stränderna kantades af talrika åskådare, och på de angränsande alléerna rörde sig täta led af promenerande. Utanför Vinterpaviljongen spelade en afdelning af Första Göta artilleriregementes musikkår, och såväl inne i paviljongen som utanför densamma voro alla bord upptagna af gäster, som medels ett glas varm glögg sökte göra vinterstämningen fullständig.

Ja, det var en sällsynt härlig vinterdag. Måtte den kommande vintern bjuda oss många sådana.” (Ur: Göteborgs Aftonblad 25 november 1901)

Bilden i sidhuvudet är hämtad från Göteborgs stadsmuseum, Carlotta: Slottskogen med Stora Dammen och Vinterpaviljongen med skridskoåkare. 1901.