”Det är godt om ligapojkar vid våra kajer, där de äro en riktig landsplåga. Särskildt tyckas de ha godt öga till sillen som lossas och lastas därnere. Så fort de komma åt, äro de framme och stjäla sill. Och därvid gå de tillväga med makalös fräckhet.

Förra vintern embarkerade några ligaynglingar på ett i gång varande växeltåg å hamnbanan och höggo där en silltunna, som de förpassade ned på kajen, hvarefter sillen bortfördes.

I går e.m. hade dessa sillamatörer åter gett sig upp i en järnvägsvagn i och för sillstöld. Denna gång var det i en täckt vagn – s.k. finka – som stod lastad med silltunnor å spåret vid Nya kajen. Och silltjufvarne grasserade där en lång stund, hunno bryta upp en silltunna och hade börjat bortföra sillen, då en järnvägsman fick syn på ligans förehafvande och skyndade att göra slut på ofoget. Därvid hunno tjufvarne undan, utom två, som blefvo kvar i vagnen. Vår järnvägsman var ej sen att skjuta för sidodörren till vagnen och låsa inne sillgossarne för att hämta polis som kunde anamma de finkade. Men när han kom åter med polisen, voro tjufvarne sin kos. De hade brutit sig ut genom ett luftgaller i vagnen och satt sig i säkerhet. De hade fått nog af finka.” (Ur: Göteborgs-Posten 4 december 1902)

Bilden i sidhuvudet är hämtad från Göteborgs stadsmuseum, Carlotta: Parti af Nya Kajen med Nya Tullhuset.