”Gårdagen var en bemärkelsedag för vår stads vänner af skridskoidrott eller borde åtminstone varit det. Utom de hastighetstäflingar, hvari en del mer eller mindre försigkomna skolungdomar deltogo och hvilka alltid ha sin särskilda publik, hade i går middag en uppvisning anordnats i konst- och paråkning af fröken Emmy Sjöberg och hr Chr. Soldan från Stockholm, hvilka som bekant hörsammat härvarande idrottsförbunds inbjudan att på genomresa till de internationella täflingarne i England härstädes visa sin vackra konst. Man hade därför gjort räkning på att våra goda göteborgare skulle tagit detta sällsynta tillfälle att få åse en gedigen skridskokonstproduktion i akt och visat intresse genom att öfvervara densamma, men dessa förhoppningar blefvo grundligt svikna; när uppvisningen på middagen började uppgick åskådareantalet knappast till 100 personer.

Ära den som äras bör! Låtom oss alltså börja med paret Sjöberg–Soldan! Vid tonerna af en smekande vals ställde de upp sig vid banans ena ända, han af medellängd, smärt, blond och ganska blek, hållande sin lilla pigga, mörkhåriga och rödkindade moitié vid handen. På en gång taga de en kraftig sats framåt och sedan åka de i takt med musiken i mjuka, smidiga linier rundt banan. Efter att ha kretsat rundt ett par hvarf åtskiljas de för att utföra en komposition i figuråkning, där de på öfligt sätt mötas och återskiljas efter att vid hvarje möte ha fattat hvarandra vid handen och svingat rundt ett eller ett halft hvarf. Därefter valsa de igen och afslutade numret med några sirliga svängar åka de in åt kapphuset till. De lifliga applåder, som beledsaga deras sortie, vittna om att publiken förstått att uppskatta deras prestation.

Nästa nummer de hade på sitt program var en polkamazurka. Äfven däri omväxlande figuråkning med åkning, som troget slöt sig till musikens rytm. Särskildt nätt tog det sig ut, när de lätt, elegant och ledigt utförde sina pass i mazurkan. Äfven denna prestation väckte lifligt bifall. Sedan de därefter visat ännu en vals – på valser tyckas de äga ett rikt förråd – om möjligt bättre både med afseende på komposition och utförand än den första, hade de genomgått sitt program för dagen.

Om dessa unga skridskokonstnärers samåkning må sägas, att de gjort stora framsteg sedan de förra året täflade i de nordiska spelen i Stockholm. I synnerhet fröken Sjöberg har uppnått en säkerhet, som ingenting tycks kunna rubba. Smidigheten och elegansen i hennes rörelser lämna häller ingenting öfrigt att önska. Mot hr Soldan skulle man möjligen kunn anmärka, hans rörelser ibland hvad plastiken beträffar kunde vara något mer lediga och afrundade ehuru det icke kan nekas, att de oftast är formfulländade.

Måtte det samvetsgranna arbete de nedlagt sedan förra årets täflingar få sin välförtjänta lön när de nu snart komma att i England mäta sina krafter med Europas yppersta förmågor! Deras kamp där blir icke lätt, ty de lära komma att få täfla med hr Gustaf Euler och fru v. Szabo från Wien, hvilka, som vi minnas från förra året väcke formlig sensation för sin vackra samåkning vid de nordiska spelen i Stockholm.

Vid skolynglingarnes täflingar togs i 500:metersloppet första priset af Erik Bergström, andra priset af Edv. Nilsson samt tredje priset af Anton Ryberg. I 1500:meters-loppet blefo Edv. Nilsson, Anton Ryberg och Ivar Ryberg pristagare i nu nämnd ordning.

– På aftonen hade idrottsförbundets skridskoafdelning ”Norden” anordnat skridsko- och illuminationsfäst å sin bana. Denna fäst hade i motsats till middagens uppvisning lyckats draga mycket folk. Banan var rikligt upplyst med bloss och ett rörligt lif rådde å densamma. I midten af banan hade en afstängning gjorts och man väntade därför att det ”vilde blifve noget av”. Däri bedrog man sig icke häller. Först visade sig ett par af våra styfvaste göteborgare, men de lyckades ej ådraga sig någon större uppmärksamhet. Annat blef det när fröken Sjöberg och hr Soldan framträdde på arenan, då skockades folket rundt omkring så att fara var för handen att isen skulle brista af tyngden. Stockholmsparet utförde hufvudsakligen samma program som på middagen, äfven nu mottaget med förtjusning.

Ett af pyrotekniker C.R. Hansson afbrändt fyrvärkeri väckte äfvenledes berättigad uppmärksamhet. Solar, svärmare, guldrägn och andra pjäser i alla möjliga färgnyanser tjusade ögat – då blicken kunde genomtränga de från fyrvärkeriet kommande rökmassor, som på grund af vindriktningen drefvos mot publiken och icke blott generade ögonen utan äfven besvärade andhämtningen. Mera vet jag icke om denna illuminationsfäst, ty jag föredrog att gå innan jag hunnit bli alldeles ”inrökt”.

Culex.” (Ur: Göteborgs-Posten 6 februari 1902)

Bilden i sidhuvudet är hämtad från Göteborgs stadsmuseum, Carlotta: Nordens skridskobana d. 30 Dec 1913.