”Lundby församling å Hisingen har f.n. en folkmängd af i rundt tal 10,000 invånare (den 31 december 1901 utgjorde den 9,910) och årligen ökas den med några hundra. Man skulle ju då med rätta kunna ntaga, att postförhållandena inom nämda kommun vore åtminstone medelgoda, men så är ingalunda förhållandet. I södra delen af församlingsområdet, nämligen å Lindholmen, finnes en postanstalt, Hisingsholm, hvarifrån post afgår kl. 8,45 f.m. och ankommer kl. 9,15 f.m. hvarje dag. Anstaleten är öppen för allmänheten söckendagar kl. 9-11 fm.m. och 4-6 e.m.,  samt sön- och helgdagar kl. 9-10 f.m. och 1-3 e.m. Detta är allt, hvad postvärket består Lundby församling. Om blott post ankomme och afginge båda på för- och eftermiddagen, såsom för ett tiotal år sedan var fallet, hade ju församlingsborna något större nytta af sin postanstalt. Vill man nu ha i väg ett bref, som det brådskar med, måste man ovillkorligen öfver till Göteborg med detsamma. Å andra sidan inträffar, att brådskande meddelande från t.ex. Göteborg komma till Lindholmen (Hisingsholm) en dag för sent. Hvarför, fråga man ovillkorligen, är det sämre ställdt med postförhållandena nu, än för tio år sedan, då församlingens folkmängd utgjorde endast två tredjedelar mot hvad den nu är? Förhållandet är, att då bidrog ett enskildt aktiebolag till postbudets aflöning, men detta bidrag är nu indraget.

Posten utsändande bestrides af en gammal gumma, som icke kan läsa skrifstil och som antingen går omkring i de mera centralt liggande delarne af församlingen med bref och tidskrifter hvarannan dag till dem, som icke själfva afhämta sin post, eller och utsändes med en del förlegade bref, som ingen frågat efter. För detta sitt besvär skall hon ha 3 öre af adressaten för hvarje bref eller tidning, som hembäres. Men de, som bo långt från Lindholmen, exempelvis i Färjestaden, Häröd eller Tolered, huvu få de hem sin post? Jo, den får ligga där, tills de hämta den, stundom i veckotal.

Detta missförhållande skulle ju kunna afhjälpas genom anställande af en brefbärare. Det vore helt säkert nog med en, ty de tätast befolkade delarne af församlingen ligga icke långt från postanstalten, och församlingsområdet är för öfrigt icke synnerligen vidsträckt.Men huru få medel till aflönande af en dylik? Skulle icke postvärket befinnas villigt till en sådan utgift, återstår intet annat än att församlingen själf får bevilja medel till aflönande af en postbärare, och då församlingen redan har en årlig utgift af c:a 140,000 kr., spelade det väl icke så synnerligen stor roll, om denna utgift ökades med omkring 1,000 kr. Denna uppoffring skulle ock komma hela församligen till godo, i olikhet med en del på senare åren af kommunalfullmäktige beviljade medel, hvilka hufvudsakligen användts till gagn endast för det sydöstra hörnet af församlingsområdet.

En bland orsakerna till att denna angelägenhet ej för länge sedan blifvit ordnad torde vara att söka däri, att nästan samtlige kommunens ledande män, hvilka ha sina kontor utefter Göta älf, själfva genom sina springpojkar afhämta sin post i Göteborg en eller flera gånger om dagen och sålunda äro oberoende af missförhållandet.” (Ur: Göteborgs-Posten 11 februari 1902)

Bilden i sidhuvudet är hämtad från Göteborgs stadsmuseum, Carlotta: Posten bäres ut. foto tagen d. 24 April 1912.