”Ännu en gammal märkesman af Dicksonska släkten har gått hädan, i det att doktor Charles Dickson i dag aflidit i den höga åldern af 88 år. Länge har han varit bräcklig, och döden, i sonens den ny utnämnde öfverståthållarens i Stockholm, hem, kom ej oväntad.

Charles Dickson var i sin krafts dagar en bemärkt politiker och en framstående kommunalman, till hvilken Göteborgs samhälle står i mycken förbindelse. Son till den äldre Robert Dickson, den ene af Dicksonska firmans båda första chefer, hvilken hugfäst sitt namn i Göteborg bland annat med den ståtliga arbetarebostadsstiftelse, som bär hans namn, samt dess afläggare folkbiblioteket, föddes han i Göteborg den 28 Jan. 1814, genomgick handelsinstitutet härstädes, men lämnade därefter affärsbanan, tog 1830 studentexamen i Upsala och blef 1837 medicine doktor. 1837—40 besökte han de förnämsta medicinska läroanstalterna i Tyskland, Schweiz, Frankrike och England. 1840 blef han bataljonsläkare vid Göta artilleriregemente, tog afsked 1845 och upphörde 1858 med sin enskilda praktik.

Härefter lefde dr Dickson uteslutande för sin kommunala och politiska värksamhet och inlade i synnerhet under den nydaningstid, som följde för Göteborg efter stadsfullmäktiginstitutionens införande, ett kraftigt och framgångsrikt arbete på många fält Redan 1848 blef han ledamot af fattigvårdsstyrelsen och var 1851—62 dess ordförande. 1867—72 var han ordförande i folkskolestyrelsen. Från Stadsfullmäkiginstitutionens början 1863 var han ledamot af densamma och lämnade den 1882, efter att under tiden hafva särdeles värksamt deltagit så väl i öfverläggningarna som i beredningen af allehanda frågor. Det är honom Göteborgs invånare hafva att tacka för sitt fria vatten, hvilket är af så stor betydelse för hälsovården och trefnaden i våra bostäder. Medan i andra städer husegarne få betala för vattnet, som förbrukas i bostadslägenheterna, kommer här vattnet på kommunalskatten — en »socialistisk» åtgärd, som i denna filantropiska tid var möjlig att genomdrifva, men som numera sannolikt skulle hafva utskrikits såsom varande af ondo. Socialistiskt anlagd var för resten ingalunda den gammalliberale ifrige frihandelsvännen.

1854—62 var Dickson sekreterare i K. Vetenskaps- och Vitterhetssamhället och har i dess handlingar offentliggjort flere uppsatser, bl. a. »Om allmänna hälsotillståndet i Göteborg och om möjlighoten af dess förbättring genom införande af sanitära reformer» (1858), hvilken gaf anledning till praktiska åtgärder i den riktning, förf:n förordat.

D. var 1856 medlem af en välgörenhetskongress i Bryssel och anordnade 1857 efter dess mönster en dylik i Stockholm. 1862 var han svenska regeringens ombud i en kongress i London för de sociala vetenskapernas utveckling. 1867 deltog han i den i Paris hållna konferensen för bättrande af arbetsklassens ställning och utgaf därvid en äfven på svenska tryckt redogörelse för arbetsklassens ställning i de tre skandinaviska rikena.

1867—72 var Charles Dickson ledamot af Första kammaren för Göteborgs och Bohuslän, inträdde 1873 i Andra kammaren, vald af sin födelsestad, och intog oafbrutet en plats på Göteborgsbänken till 1886, då han återgick till Första kammaren, också som ombud för Göteborgs stad.

Som politisk man tillhörde Charles Dickson den frihandelsvänliga intelligensen, hvilken under årens lopp blef allt mera högerfärgad. Andra kammarens landtmannaparti och dess sträfvanden kunde han aldrig förlika sig med. Han hade en skarp tunga och retade ofta sina resp. motståndare genom bitande uttryck. Också skiftades ofta mellan honom och landtmännen drvga hugg. I första kammaren kvarstod han till 1895, men spelade här en mindre framträdande roll dels på grund af tilltagande ålder, dels till följd af den nya tid, som inbrutit också i denne kammare, bland hvars protektionistiska flertal han fann sig allt mindre hemma.

1886 lämnade han Göteborg och bosatte sig i Stockholm, där han allt sedan dess haft sitt hem.

Charles Dickson efterlämnar minnet af en handlingskraftig och värksam man, nitälskande för det allmänna. Humanitära frågor och samhällshygien iågo honom i synnerhet om hjärtat, och han tillhör raden af de betydande samhällsmedlemmar, som Göteborgs stad gömmer i aktat och tacksamt minne.

Gift 1843 med Eva Amalia Ekström, efterlämnar han flere söner och döttrar, däribland äldste sonen nuvarande öfverståthållaren Robert Dickson.” (Ur: Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning 1 april 1902)

Bilden i sidhuvudet är hämtad från Göteborgs stadsmuseum, Carlotta: Charles Dickson.