”Den nya sommarrevyn på Lorensbergs Varietéteater mottogs i går mycket välvilligt af publiken. Revyns pappa, ”Saxo”, har lyckats få ihop en hel bukett af vackra och populära melodier, till hvilka han författat delvis ganska fyndiga kupletter. Och fruarna Sigrid Sandberg, Björklund och Anton, fröknarna Backman och Hjort samt herrarna Björklund, Berndtson, Anton m.fl. har sällskapet vana, somliga mycket goda kuplettsångförmågor. Kommer därtill, att dekorationer och kostymer äro vackra, och att det hela passar till lokalen och för resten verkar ungdomligt frikt och osökt. Skada, att några af sällskapet slarfva bort och låta gå förlorade en del verkligt roliga repliker med anspelningar för dagen. Gno ders, hr regissör! Hr Berndtsons Neumann-parodi var härlig, likaså hr Hellströms ”spårvagnshäst”. Charmanta företeelser voro fru Sandbergs ”elektriska spårvagn” och ”friluftsmusiken”. Nätt och graciös var fröken Hjort i spel och dans. Och baletten för öfrigt sommarsval och vacker. En god komisk förmåga har sällskapet i förken Backman. Hennes bagarpojke var rolig och dito hennes skärgårdstös. Hr Björklund sjunger som en liten ängel. Fru Anton ser treflig och glad ut och är mycket lik prinsessan Ingeborg. Herr Anton bör sjunga sin ”blaséflabb”-kuplett med blasé-snobbig  slapphet, så verkar den roligare och karaktäriserar, hvad förf. afsett.

Innehållet i pjesen är så nära +-0 som möjligt, hvilket är riktigt i en varietérevy. Men det är oförargligt skämt, och det är piggt, godt, friskt humör. Sådant tycker folk om.” (Ur: Göteborgs Aftonblad 28 maj 1902)

Bilden i sidhuvudet är hämtad ur boken Petersen, Bengt, Det var på Lorensberg: landeriets, värdshusets och restaurangens historia, Wezäta, Göteborg, 1978, s. 17.