”Det är minnsan icke nyligen ett så lifligt arbete rådde kring den gamla skansens murar, som det hvilket i dagarne där eger rum.

Sålunda hållde den skröpliga byggnad som i många år å militära handlingar burit det ståtliga namnet »Skansen Kronans» f.d. kasärn på att till grunden nedrifvas, sedan den af förvaltningen för en spottstyfver för afrödjning försålts. Vid ytligt betraktande såg det emellertid ut som det skulle fordrats kostnad för kronan att få byggnaden bort. Här har på sin tid inom kasärnens bastanta väggar af mursten bott såväl skansens kommendant som en del af garnisonen, d.v.s. under fredstid, då man ej behöfde vistas i själfva skansen. I öfver tjugu års tid har en skräddarefamilj af fortifikationen härstädes fått bebo den skröpliga byggnaden mot litet tillsyn och handhafvande.

Arbetet med parkanläggningen har också tagit sin början under stadsträdgårdsmästare Rosengrens erfarna ledning. Man är nu sysselsatt med fyllnads- och planteringsarbeten å den mot Slottsskogsparken vettande sidan, där en anläggning skall komma till stånd med någon liten sänkning i midten och planterade terrasshöjningar.

Å motsatt sida skall bl.a. en lekplan ordnas. Som något ovanligt kan nämnas, att på denna höjd invid platsen för gamla kasärnen finnes en brunn, som nu är full af vatten. Det nyuppförda vaktarebostället som ligger på sluttningen åt Mashuggssidan är uppfördt i två våningar, två rum och kök i hvardera, af granit och ter sig riktigt näpet ut. Den ena af våningarna torde komma att användas till boställe åt en på härvarande fortifikationsstabskontor tjänstgörande underofficer, den andra till vaktaren på platsen, förmannen Johanson hos stadsträdgårdsmästaren. För närvarande är man sysselsatt med arbeten för aflopps- och vattenledningsrör till denna bygganad.

Skansens omgifning har i åtskilliga år varit ett omtyckt »sommarnöjde» för en del löst folk. En jordkula, liknande t.ex. en potatisgraf pålandet, fanns också, där löst folk af båda könen plägade hålla till. Detta »hotell» nedrefs, och herrskapet uppsades till afflyttning af polisen, som numera fått sig »pass» där uppe hvarje natt. Under den tid platsen sorterade endast under fortifikationen, var det bara i förbigående någon polis hedrade den med sin närvaro.

Som synes håller denna härliga plats i Göteborgs stad helt och hållet på att omdanas, sedan den i åtskilliga år på senaste tiden varit en allt annat än vacker prydnad. Att platsen i en framtid blir utomordentligt vacker är icke tu tal om. Planterade med lämpliga träslag såsom fjällfur, buskväxter och blommor blir denna kulle med sin utsikt öfver stad och fjord en af främligar och stadsbor helt visst omtyckt förlustelseort. Under senaste år har där varit alldeles för stor kontrast med skansens guldglänsande krona och det usla kasärnskrället med tyg- och pappersbitar bland sönderslagna rutor, lappade dörrar och afskrädeshögar utanför har varit afskräckande. En turist frågade också spefullt hvarför man icke använt lite af kronans rika förgyllning till den usla byggnadens underhåll.

Nu är detta skröpliga sekelminne, skansens forna kasärn, ett minne blott, liksom den täckta gången ned vid berget till staden. Utefter nuvarande Kaponniergatan sträckte sig nemligen förbindelsen med stadens fästningsverk, den täckta löpgrafven eller kaponnieren.

Vid arbetena invid skansen hafva inga värdefulla fynd hittills gjorts. Endast ett par kanonkulor och några småmynt hafva anträffats.” (Ur: Göteborgs Aftonblad 21 juni 1902)

Bilden i sidhuvudet är hämtad från Göteborgs stadsmuseum, Carlotta: Kaponjärgatan 1868, uppe vid Skansen kronan skymtar kasernen.