”Göteborgs allmänna fastighetsegareförening hade i lördags afton sammanträde å Frimurarelogen under grosshandlare Aug. Kochs ordförandeskap. Där diskuterades Vestra Hamnkanalens fyllning och förslag till anläggning af en bank med kulvert öfver Vallgrafven. Frågan inleddes af lektor Axel Söderblom.

Tal. började med att erinra, det frågan om Vestra Hamnkanalens fyllning ej behandlats på samma sätt som på sin tid frågan om Östra Hamnkanalen. Beträffande den senare hade byggnadsnämndens mening icke inhemtats, hvilket däremot nu skett rörande den förra och detta vore ej utan sin betydelse. Byggnadsnämnden torde nämligen anse sig icke kunna underlåta att påyrka, att ärendet underställes k. m:ts pröfning, och på detta beror åtskilligt. Som bekant har högsta domstolen i tivisten angående Östra Hamnkanalens fyllande kommit till annat resultat än underrätterna. Det har sagts, att hufvudsakliga motivet för detta högsta domstolens utslag varit, att något officiellt meddelande rörande kanalens igenfyllande icke förelegat.

Utgiften för renhållningen spelar ju en obetydlig roll. Mäktiga krafter söka emellertid motarbeta fyllningen. Det invändes att behofvet af trafikledens utveckling här ej är jämförligt med behofvet af Östra Hamngatans utvidgning, och detta torde nog vara riktigt. Vidare säges det, dock emot helsovårdsnämndens påstående, att kanalen är behöflig för cirkulationen i Vallgrafven. Tal. trodde dock att helsovårdsnämndens åsikt vore den rätta, helst som spillvattenskloaker mynna ut i kanalen. De växande skatterna skulle ock göra att man måste afstå från alla utgifter, som ej äro absolut nödvändiga.

Tal. hade emellertid, enligt hvad han förut offentligen uttalat, den åsikten, att det vore klokt och förr eller senare nödvändigt att fylla kanalen. Men möjligt borde utgifterna reduceras. Fyllningsförslaget sammanhänger med en bro öfver Vallgrafven vid Vestra Hamnkanalens södra ändpunkt, och denna bro har beräknats kosta 100,000 kr. Tal hade konfererat med en på området synnerligen sakkunnig person och som resultat hade framgått förslaget om brons ersättande med en bank, på sitt smalaste ställe lika bred som den projekterade bron eller 18 meter. En bank erbjuder åtskilliga fördelar. Den är mera ändamålsenlig för trafiken än en bro. En bank kräfver mindre reparationer än en bro och kan lättare utvidgas för trafikbehofvets tillfredsställande. Och det som är ändamålsenligt är äfven vackert. Anläggningskostnaden för en bank uppgår till högst 10 procent af kostnaden för en bro. Tal. redogjorde därefter för huru man användt banker i liknande fall i utlandet, främst Hamburg och Bremen, där systemet är bepröfvadt och befunnet i allo lämpligt. De hufvudsakliga invändningarna mot förslaget äro väl att banken skulle hindra dels pråmtrafiken och dels vattencirkulationen. Pråmtrafiken voro dock obetydlig här. Och cirkulationen skulle i stället befordras genom en kulvert, vidgad åt båda ändar. Genom att göra en strömfåra smalare befordras hastigheten i densamma.

Föredraget följdes af diskussion.

Kapten Bror von Matérn delade inledarens åsikt i denna fråga och var öfvertygad om att Vestra Hamnkanalen en gång, förr eller senare kommer att fyllas, liksom hela Vallgrafven, men när skulle detta ske? Tal. ansåg att det ej alls brådskade med Vestra Hamnkanalens fyllning. Ingen kan väl påstå, att detta fyllande med en brobyggnad betingats af trafikens stegring. En bro öfver Vallgrafven på detta ställe, vore visserligen önskvärd, men en eller ett par dylika borde kunna sammansättas af gammalt materiel, oberoende af kanalens fyllande. Rörande det hygieniska behofvet af fyllandet äro ju meningarna bland sakkunnige högst delade, och någon inkomst skulle detta icke tillföra staden, men väl ökade utgifter. Det förnämsta skälet måste alltså sökas i skönhetshänsyn, i det att den nya gatan skulle blifva en prydnad för Göteborg, en ny pärla på stadens skrud, ja en ganska dyrbar pärla. Tal. ansåg emellertid, att innan man började smycka sig med dyrbara pärlor och grannlåter bör man först se til, huruvida hvardagsdräkten är brukbar, d.v.s., tillämpadt på staden, om dess mera trängande dagliga behof först äro öfver allt nödtorftligen tillgodosedda. Tal. erinrade om Gullbergsbrons bedröfliga skick och svårigheterna för den stora trafiken öfver densamma, ytterligare ökade genom den elektriska spårvägens framdragande öfver bron. Tal. ville som sin bestämda åsikt uttala, att om något f.n. skall göras till förbättrande af Göteborgs kommunikationer, så bör detta i första hand ske i de stadsdelar, för hvilka nya kommunikationer äro ett behof och icke endast en prydnad, såsom t.ex. Riddaregatans framdragande på en bro öfver Gullbergså och förening enlig den fastställda stadsplanen med Friggagatan, samt Odinsgatans framdragande till Drottningtorget så mycket hällre, som uppskjutandet af nödvändiga och för länge sedan beslutade kommunikationsleder icke blott af allmänheten betraktas som en likgiltighet för den som del af befolkningen, som är beroende af dessa kommunikationer, utan äfven som en säker och obehöflig förlust för samhället i det att värdet å den för gatornas utläggande erfoderliga marken som bekant stiger för hvarje år. Då Vestra Hamngatan däremot redan eges af staden och kanalens fyllande alltså kan ske när som helst, t.ex. om tio år med samma fördel som i dag, i det att fastighetsegarnes intresse härför aldrig kan minskas, så ansåg tal. att ingenting brådskar med denna gatas förskönande, hvarför Stampen, Olskroken och Gamlestaden först böra få sina nödvändigaste kommunikationer ordnade, innan pengar nedläggas på äldre, men fullt trafikabla gators förskönande.

Genom Östra Hamnkanalens fyllande ha vi redan tagit ett iniativ, och kunna nu våra barn, när stadens finanser en gång blifva bättre, fullfölja försköningsarbetet på Vestra Hamngatan, hvaremot en ringa del af de millioner, som möjigen komma att inbesparas på hamnpir, järnvägsaktier m.m., nu verkligen behöfvas för att skaffa Göteborg luft i öster och bryta det nuvarande hindret för stadens utveckling åt detta håll.

Grossh. Olof Melin, motionär i ämnet, ansåg det visserligen ha varit bäst, om saken kommit fram till afgörande innan spårvägen å Vestra Hamngatan utlagts, men det kunde nu ej hjälpas. Önskvärdheten, ja nödvändigheten af kanalens fyllande framginge af myndigheternas yttranden. Det vore oklokt att nu säga nej, när husegarne erbjudit ett bidrag af 79,000 kr., hvilka borde räcka ganska långt för fyllningen. Behofvet af bron öfver Vallgrafven torde vara klart. Att en bank skulle bli vacker betviflvade tal. Det vore oklokt att afstänga trafiken, som komme att växa, med en bank. Att en bank skulle kunna byggas för 10 proc. Af kostnaden för en bro kunde tal. ej förstå. Tio tusen kr. skulle nog ej räcka till för muddring och fyllning. Denna fråga är ju emellertid outredd.

Major Ph. Åqvist ville protestera emot lektor Söderbloms påstående att pråmtrafiken i Vallgrafven vore obetydlig. Staden själf hade en stor pråmtrafik för forsling af grus och sand, och om den forslingen i stället skulle ske för häst, skulle skillnaden i transportpris helt visst gå upp till räntan å kostnaderna för en bro. Tal. hade i Hamburg och Bremen studerat sådana bankanordningar som inledaren omnämnt. Men i de gamla vallgrafvarna i de nämnda städerna släppes ej ut något kloakvatten. Förhållandet kan ej bli liknande här utan en kostnad af en million kr. för kloakanordningar.

Förra gången, då frågan om Vestra Hamnkanalens fylling var före, famhölls bristen på afskärningskulvert i Vallgrafven. En sådan finnes nu på den södra sidan, men ej på den norra. Beträffande pråmtrafiken uppåt Mölndalsån hänvisar man denna till Stora Hamnkanalen. Men denna kanal kan behöfva repareras och muddras och kan äfven behöfvas för utvidgningen af Norra Hamngatan; kanske får hela kanalen slopas och ersättas med en underjordisk kulvert. Under sådana förhållanden vore det nödvändigt att ha Vallgrafven trafikabel.

Det vore visserligen sannt att vattnet ginge snabbare genom en smalare ränna än genom en bredare, men därmed vore ej sagdt att banken ej skulle bli till hinder för vattnet. Hvad kostnaderna beträffade kunde banken ej anläggas för mindre än 20,000 kr., kanske ginge den upp till 25,000. När en ny bro skulle kosta 100,000 kr. skulle man här för 75-80,000 kr. afstänga Vallgrafven för all trafik. Mot ett sådant tilltag skulle nog de fabriksidkare, för hvilka pråmtrafiken är af vikt, ej försumma att protestera hos k. m:t. Till sist invände tal. mot yrkandet på att de östra stadsdelarne först skulle tillgodoses, att centralbangårdsfrågans lösning nu är så nära förestående i samband med Bohusbanans indragande till staden, att det ej vore klokt att nu i sista stund vidtaga några gatuändringar där.

Lektor Söderblom framhöll, att en besparing af låt vara endast 80,000 kr. ingalunda vore föraktlig. Vid kostnadsberäkningen af banken till 10,000 kr. hade afsetts att för skonongen och kulverten skulle kunna användas af det material, som blir obehöfligt vid kanalens fyllande. Tal. stödde sig i sin beräkning på en auktoritet på detta område.

Några hinder för pråmtrafiken vore det ej fråga om. Kulverten skulle bli lika stor som ena hvalfvet vid Kungsportsbron.

Major Åqvist genmälte, att enligt detta hr Söderbloms yttrande vore det icke fråga om en bank utan om en ganska dyrbar enspannsbro, som ej kan byggas för vare sig 10- eller 20,000 kr. I Hamburg med dess ända till 200 meter breda bankar vore det ju möjligt att anläggningskostnaden för en bank ej ginge upp till mer än en tiondel af den för en bro i förhållande därefter, men här voro förhållandena annorlunda.

Sedan ytterligare ett par repliker växlats mellan hrr Åqvist och v. Matérn, var diskussionen afslutad, och fick denna enligt föreningens beslut utgöra svar på frågan.” (Ur: Göteborgs Aftonblad 10 november 1902)

Bilden i sidhuvudet är hämtad från Göteborgs stadsmuseum, Carlotta: Västra hamnkanalen, omkring år 1900.