”I går förmiddags inträffade en spårvägsolycka, som dessvärre kostade ett människolif, det första offret alltså för det nya kommunikationsmedlet. Hustru Olsson, som i förra veckan öfverkördes af en spårvagn på Magasinsgatan och som därvid ådrog sig så allvarsamma skador att man kunde frukta det värsta, befinner sig nu något bättre och vid sans, om ej all fara för hennes lif är utesluten. Den senaste olyckan är så mycket mer beklagansvärd som den ägde rum under omständigheter, som icke kunna tillskrifvas större oförsiktighet från den öfverkördes sidan,, äfven om man ej häller kan skjuta skulden på vagnföraren.

Olyckan skedde vid 10-tiden i går förmiddag. Spårvagnen till Getebergsängen hade just anländt till hörnet af Södra Vägen och Örgrytevägen och höll stilla vid Korsvägens hållplats. Trädgårdsmästaren J.C. Knudsen, boende Dalinsgatan 1 och 2, som åkte med spårvagnen, steg här af från den bakre plattformen för att begifva sig till den trädgård, som han arrenderat vid Johanneberg. Som bekant ligger nämnda egendom till höger om Örgrytevägen, när man kommer från Södra Vägen. Knudsen ämnade därför bakom vgnen bege sig öfver till andra sidan af vägen, men i samma ögonblick som han beträdde det andra spåret, i motsatt riktning kom en af dessa spårvagnar körande förbi hållplatsen.

För Knudsen fanns ingen möjlighet att i tid kasta sig tillbaka. Han grep tag i det framför plattformsskärmen hängande växeljärnet, men slogs omkull af skärmen och kom delvis under plattformen. I fallet erhöll han ett mindre sår i hufvudet och slog sig våldsamt i ryggen mot gatuläggningen. Innan vagnen hann stoppas fick han dessutom rygg och bröst svårt klämda och nyckelbenet bräckt.

Genom polisens försorg blef Knudsen, som svimmat af, men snart återkommit till fullt medvetande, afförd till Sahlgrenska sjukhuset. Här ägde han styrka nog att själf kläda af sig och lägga sig i en af sjuksängarne. Man insåg emellertid strax att hans tillstånd var ytterst betänkligt och vid ½ 4 tiden afled han, ännu i det sista vid full sans, af de intre skador i bröstet han ådragit sig vid sammanstötningen.

Knudsen var en medelålders man, hade under 15 till 20 år varit bosatt i Göteborg, och var gift. Han beskrifves af kamrater och andra personer, hvilka kommit i beröring med honom, som en arbetsam, sympatisk persson.

Detta är den tredje i ordningen af de allvarsammare spårvägsolyckor, som inträffat sedan de elektriska spårvagnarne insattes på linierna. Den sorgliga utgången af denna manar allmänheten till att iakttaga den allra största försiktighet. I detta liksom föregående fall tyckes visserligen vagnföraren vara utan skuld till olyckan och ha följt sina instruktioner. När hans vagn kom fram intill spårvagnen till Getebergsängen var linien klar och han fortsatte därför med minskad hastighet. Men fråga är dock huruvida det ur allmän säkerhetssynpunkt ej vore lämpligare om vagnförarne hade förhållningsorder att vid hållplatser kköra med så sakta fart, att vagnen genast kunde stoppas. Det har ingalunda förut saknats tillbud till liknande olyckshändelser och det är nästan underligt att någon dylik olycka ej långt före detta inträffat.” (Ur: Göteborgs-Posten 3 december 1902)

Bilden i sidhuvudet är hämtad från Göteborgs stadsmuseum, Carlotta:

Fotot … ”Det är taget från fönstret… Södra Vägen 22. Huset ligger mitt emellan Tegnérs- Ovh Berzeliigatorna. Skulle tro att bilden är tagen senast 1910. Spårvagnen är en Mölndalsvagn, som ju var lite för mer än andra spårvagnar och -liksom Långedragsvagnen – hade inbygd plattform.

I fonden till vänster… det landeri som låg vid Korsvägen. I förgrunden till höger… de ståtliga som tillhör Kallebäckens vattenfabrik. Bakom landeriet till vänster kan man skymta skorstenen till Almedals fabriker”

Citat ur brev från givaren av fotot till Stig Roth

Sträckningsbild Södra vägen söderut, mot Korsvägen.

Längs fotots syns förträdgårdarna till bostadshusen på Södra vägen.