”Ett ruskigt morddrama utspelades i går eftermiddag vid sextiden i första våningen i huset Bangatan 28. En nära åttioårig kvinna, Augusta Karlsson, änka efter en grovarbetare, påträffades vid nämnda tid liggande död i sin bostad badande i blod med avskurna halspulsådror och kraftiga hugg i högra handleden. Av tillgängliga uppgifter kan man rekonstruera händelsen på ungefär följande sätt:

Änkan Karlsson hade varit ensam hemma, sedan hennes son och måg, som varit inne tills vid femtiden på eftermiddagen, avlägsnat sig och lämnat köksdörren olåst. Vid halv sextiden hade en man kommit och trängt in i lägenheten, vilken är belägen på undre botten, troligen för att bettla. Mannen, som var avsevärt berusad, hade troligen fått avslag på sin anhållan om pengar eller sprit och därvid fattats av raseri, låst dörren och med en medförd rakkniv hotat gumman, som då omedelbart ropat på hjälp. Han hade då störtat sig över den gamla, som försökte värja sig med höger hand, kastat omkull henne i ett hörn på golvet och med en rakkniv skurit henne i halsen; två gånger på vardera sidan om strupen. Det ena snittet gick från högra örats överkant till mitten av hakan, det andra hade delat örat i två hälfter och slutade strax under det första. Två precis likadana snitt hade gjorts på gummans vänstra ansiktshalva. Någon strid av betydelse hade tydligen icke föregått den hemska ogärningen. Gumman hade under dödskampen vänt sig och låg på högra sidan med kläderna upprivna och kjolarna uppkastade, med uppdragna knän, badande i en ström av blod.

Mördaren var så upptagen av sitt hemska verk, att han icke hörde, när en person tillkallad av gummans nödrop, knackade på dörren, oc försökte komma in i lägenheten och det var först, när den inträdessökande medelst våldsamma bultningar gav sin närvaro till känna, som han tänkte på flykt. Reträtten genom dörren var stängd, och tamburen, som användes till garderob, hade icke varit öppen på flera år. Återstod alltså endast fönstret. Mannen, öppnade, vek undan gardinerna och hoppade ned på gatan. Därvid upptäcktes han av ett par småpojkar i åldern elva–tolv år, vilka följde honom med ögonen, tills han springande försvann åt Slottsskogen till. Sannolikt tog han vägen uppför Fjällgatan.

Den, som hade knackat på dörren, var änkan Karlssons dotterdotter, som hade kommit på ett tillfälligt besök i huset. När hon icke blev insläppt och anade, att det icke stod rätt till – huset är lyhört och hon hörde rosslingar från lägenheten – sprang hon till värden och bad honom hjälpa sig att komma in. Denne gick ut på gatan och upptäckte, att fönstret var öppet. Han klättrade in i lägenheten samma väg, som mördaren hade flytt. Väl inkommen såg han änkan ligga på golvet med sönderskuren hals och endast givande svaga livstecken från sig. På ett fönsterbord låg fodralet till en rakkniv, detta och tydliga blodspår på gardinerna och fönsterposten var det enda märke, som mördaren lämnat efter sig.

Värden störtade ut på gatan, sedan han öppnat köksdörren för den väntande dotterdottern och sökte upp den på Bangatan patrullerande poliskonstapeln. Denne kom genast tillstädes och satte sig i förbindelse med d:r Petander och detektivkontoret samt polisstationen i Majorna. Doktorn konstaterade genast, att inga utsikter funnos att rädda den knivskurna; undersökningen gav också vid handen att nesligt våld icke förövats mot henne. Kommissarie Rhedin vid detektiva polisen, ett antal av hans medhjälpare samt kommissarie Anderson vid femte avdelningen började genast sitt arbete för att få fast mördren.

Förhören på femte avdelningen

På order av detektivchefen, kommissarie Theorin, sammanfördes samtliga, som möjligen tordes kunna lämna några upplysningar i saken, till femte avdelningens vaktkontor vid Djurgårdsgatan, där ett ingående förhör började. Det visade sig därvid, att en i huset Bangatan 28 boende man sett en karl komma från gatan in på gården vid halv sex-tiden på kvällen och styra stegen direkt mot den av änkan Karlsson bebodda lägenheten. På grund av det rådande mörkret kunde mannan icke med bestämdhet uppge mannens signalement, men han höll före, att han var i 25–30 årsåldern, omkring 170 cm. lång, med grov kroppsbyggnad, väderbitet ansikte och iförd kavajkostym, som föreföll betydligt sliten. Han hade brun capes med vid kulle, som hängde åt höger sida och mörk sportskjorta.

Förhöret drog ut ända till klockan tolv på natten. Utom den nämnda kvinnan hördes den mördades son, sonson och måg, vilka samtliga bott tillsammans med den mördade. Ingen anledning finns att tro, att någon av dessa ha med den ruskiga händelsen att göra. Dessutom medtog man till polisstationen ytterligare några personer – inalles förhördes åtta stycken – men ingen av dem kunde lämna några upplysningar av större vikt, och polisen fann ingen anledning att kvarhålla dem efter förhörets slut.

Enligt vad det uppgives, har man anledning tro, att mördaren hör till det sällskap mer eller mindre sysslolösa individer, som brukade umgås i lägenheten. Själv var änkan Karlsson en stillsam och skötsam person, som ägde alla sina bekantas sympatier, icke minst därför att man viste, att hon hade stora svårigheter att dragas med på grund av de ideliga supkalas, som sonen och mågen brukade anordna i lägenheten. Det förhållandet, att mördaren utan minsta tvekan gick direkt in i lägenheten pekar också på, att han var väl bekant med förhållandena därstädes.

Sannolikt är det endast en fråga om timmar, när polisen har fasttagit mördaren. Säkerligen har han blivit fullständigt nedstänkt av blod och kan icke hålla sig undan eller dölja sina nedsölade kläder.

Obduktionen av den döda äger rum i afton klockan sex.

Ett besök på mordplatsen

Den av den mördade änkan Karlsson innehavda lägenheten tillhör de mest torftiga i sitt slag. Köket är knappt större, än att man med svårighet kan vända sig om därinne, och rummet är icke nämnvärt större. Allt vittnar om stort armod och fattigdom.

När Göteborgs Dagblads medarbetare i dag på förmiddagen gjorde ett besök på mordstället, var allt i samma ordning, som när den hemska gärningen begicks. Ett antal detektiver voro sysselsatta med att företaga undersökningar om fingeravtryck och andra detaljer, under det att polisens fotograf tog den ena plåten efter den andra från olika riktningar. Den mördade hade blivit omkullkastad i rummets vänstra hörn, från gatan räknat, och här lågo de klädespersedlar och kammen, som hon tappat. Huvudduken låg tillskrynklad och blodig vid väggen, en strumpsocka, smutsgrå och nedsölad, hade kastats mitt på golvet. Hemskast verkade dock den stora blodpölen i hörnet, i vilken gumman hade rullat sig, när hon avled.

Fönstren voro försedda med vita gardiner samt gula fördragsgardiner. Fönsterinfattningen var fullkomligt nedsölad av blod och likaså hade de gula gardinerna fått stora blodfläckar. Det lider intet tvivel om, att mördaren har lämnat efter sig vältaliga fingeravtryck, som i tidens fullbordan skola bidraga till att fälla honom.

Man kan anse det avgjort, att mördaren använt sig av sin egen rakkniv för att utföra det hemska dådet, då ingen av sonens eller mågens rakknivar äro borta. Det förhållande, att han gick omkring med så viktiga toalettartiklar i fickan, visar tydligt, att han icke är i besittning av fast bostad, och då förefaller det otroligt, att han äger fler kläder, än dem han bar på sig vid mordtillfället. Under sådana omständigheter torde hans nedsölade kostym röja honom i samma ögonblick han vågar sig fram ur sitt gömställe.

Tio detektiver äro i full verksamhet med spaningarna. Varje upptänkligt gömställe är undersökt, oc när gästerna på stadens natthärbärgen i morse lämnade sina sovplatser, underkastades de en noggrann visitation. Har icke mannen avlägsnat sig landsvägsledes från staden, måste hungern inom kort driva fram honom, och med de kännetecken, man har, kan han icke komma härifrån. Samtidigt som underrättelsen om dådet sprides på landsbygden, är hans tillvaro omöjliggjord även där, och troligen är det endast fråga om timmar, när vår duktiga polis har sin man inom lås och bom.

Var försiktig med att öppna dörrarna för främlingar

I detta sammanhang kan man icke nog energiskt varna allmänheten för att visa något som helst förtroende till de många människor som i dessa arbetslöshetsdagar gå omkring i husen och tigga. Många ensamma husmödrar riskera att en bettlare med våld tränger sig in genom en på glänt öppnad dörr och väl inkommen kan han husera som han vill i våningen. En säkerhetskedja vid varje dörr är nu för tiden ett oeftergivligt villkor för att man skall kunna skydda sig från allsköns obehagliga överraskningar.” (Ur: Göteborgs Dagblad 31 januari 1923)

Bilden i sidhuvudet är hämtad ur Göteborgs Dagblad 31 januari 1923.