”En och en halv vecka efter branden kan man tala om att Statens station åter reser sig ur askan. Det tog sin tid, innan arbetet riktigt hann disponeras, det tarvade order från generaldirektören och någon dag behövde man på sig för att rödja undan bränderna. Mer än en vecka kan man knappast tala om att reparationsarbetarna haft på sig.

Bandirektören har för Göteborgs Dagblad intygat att reparationsarbetet fortskrider så som man brukar kalla ’på ett tillfredsställande sätt’. Allmänheten som har sina vägar förbi stationen kan se att en stomme till den nya takbeklädnaden numera reser sig allt högre.

Kan man räkna också detta helt à propos tillkomna arbetet till utställningsarbetena äro för närvarande ett par hundra man just nu sysselsatta med att fullborda Göteborgs S.J.-station till utställningen. Denna arbetsstyrka disponeras något olika på olika dagar. Man hr nu kommit så långt att man inte längre anser sig behöva arbeta i skift.

– Och allt blir klart till utställningen?

– Det är sådant som man inte vågar besvara bestämt, menar bandirektören. Men vi hoppas så, om inga större hinder komma i vägen.

Arbetet utföres dels av folk, som järnvägen tagit in, dels av hos entreprenörerna anställda. Till de sistnämnda räknas exempelvis alla de, som utföra målningsarbetena.

– Och stationen blir igenkännlig?

– Den kommer att få den förutvarande yttre formen. Med det lilla undantaget, att några av de gamla takgluggarna försvinna med reparationen!” (Ur: Göteborgs Dagblad 26 mars 1923)

Bilden i sidhuvudet är hämtad ur Göteborgs Dagblad 26 mars 1923.