”Innevarande vecka eller noga mätt den 8 oktober inträffade för Göteborg ett mindre berömligt 200-årsminne än Nya Älvsborgs hjältemodiga försvar tidigt på sommaren. Natten till nämnda dag överrumplade Tordenskjöld den svenska besättningen på Nya Varvet – en kupp som söker sin like i makalös fräckhet.

Efter angreppet på Nya Älvsborg höll Tordenskjöld älvens båda utlopp blockerade. Emellertid hade fredsunderhandlingar inletts, och han fick order att sända större delen av sin eskader till Köpenhamn. Han måste därför uppge blockaden av Nordre älv. Själv tog han kvarter i Marstrand, medan kommendör Hoppe med 3 linjeskepp, 1 skottpråm och 3 galärer fortsatte blockaden av hamninloppet.

Den 12 september lyckades kommendör von Utfall med 4 galärer och 6 slupar komma ut genom Nordre älv och utan att förlora en enda man erövra 4 av Tordenskjölds mindre fartyg och 4 transportfartyg. Krigsfartygen voro dock nästan desarmerade. Det säger sig själv, att händelsen retade Tordenskjöld in i själen, och han beslöt att hämnas. ’Men jag skall revangere det, skulde jag end derved vorde massacreret, Enfin! De skal dyrt betale det’. Han fattade det dumdristiga beslutet att taga tillbaka sina fartyg ur hamnen vid Nya Varvet.

Den 21 sept. blev blockaden av Göteborg upphävd, och kommendör hoppe seglade till Köpenhamn med blockadeskadern. Blott linjeskeppet ’Laaland’ och några mindre fartyg funnos kvar under Tordenskjolds befäl, och då beslöt han sig för kuppen. Efter samråd med kapten Budde bestämdes att det egentliga angreppet skulle utföras med största möjliga antal ’chaluppet’, som skulle förses med mycket brandämnen och bemannas med valt folk. Budde skulle föra kommandot över chalupperna, till vilkas betäckning Tordenskjold skulle följa med 2 galärer.

Efter mycket besvär hade Tordenskjöld fått ihop 3 dubbla och 7 enklar chalupper. Mellan kl. 2 och 3 på e.m. den 7 oktober rodde kapten Budde från Marstrand med 9 av sluparna, medean Torenskjöld kom efter senare med den tionde och sina galärer. Under vägen fick Budde syn på fem svenska galärer utanför Nordre älv. Han stannade då och inväntade Tordenskjöld. Vid åsynen av de fem svenska fartygen skickade Tordenskjöld till Marstrand efter en tredje galär och låg under tiden stilla mitt för fienden.

Vid mörkrets inbrott fortsattes rodden fram mot älvmynningen. Galärerna ankrade utanför Nya Älvsborg, men Budde rodde på med sina nio slupar så nära fastlandet som möjligt för att ej bli upptäckt. Garnisonen i Göteborg hade förstärkts till 4,000 man, och flera batterier hade uppkastats på båda älvsidorna. Dessutom hade man, väl bekant med Tordenskjölds revanschplaner, lagt en spärrning tvärs över älven.

Kapten Budde rodde alltså på. Vid Käringberget anropades de från batteriet strax före midnatt, men på svaret ’Goda svenska’ och att ’det voro de svenska galejor’ släpptes de förbi. Nästa batteri var Carolibatteriet, halvvägs mellan Käringberget och Nya Varvet. Posten där hörde årslagen, men då ingen rapport kommit från Käringeberget, trodde man det var svenska fartyg.

Budde kom således oupptäckt fram till Nya Varvet och landsatte folk på spärrningen tvärs över älven. Han gav därför kapten Kleve order att med 30 man överrumpla vakten vid Nya Varvet, som bestod av 12–15 man av det sachsiska regementet under fänrik Franck. Buddes slupar upptäcktes och anropades först när de voro alldeles inpå hamnen. Vakten fick emellertid till svar, att det var ’Svenska galejor som förde med sig danska fångar’. Medan detta rapporterades till vaktbefälhavaren, kom kapten Kleve fram med sin styrka, som vänt det blåa fodret på tröjorna ut för att lättare passera för svenskar. Han trängde sig alldeles inpå skyttvakten, som, då han var tysk, icke observerade att Kleves svenska icke var tvättäkta, utan godvilligt visade var vaktstugan låg.

Kleve omringade vakten och gick med spänd pistol in i stugan. Fänrik Franck nedsköts, varpå hela vakten gos till fånga utom en soldat, som låg utanför och sov. Fångarna fördes ned till sluparna, men en av dem lyckades undkomma och for in till Göteborg, där han rapporterade överrumplingen. Kanonerna på Nya Varvet förnaglades.

Budde hade emellertid använt tiden väl och började bemäktiga sig fartygen i hamnen under skrål och oväsen till den grad, att 300 man, som kommo från Göteborg, icke vågade angripa, då de trodde sig ha minst 1000 man mot sig. Klockan var nu halv 1 på natten. Månen hade kommit fram, och det blev upptäckt, att rök steg upp från fartygen i hamnen. Plötsligt hördes en stark knall. Ett fartyg hade sprungit i luften.

Emellertid hade man ute på Nya Älvsborg trott sig höra årslag. Kommendanten, överste Gadde, väcktes och det blev åtskillig diskussion om vad man hört. Enstaka skott förnummos också från Nya Varvet utan att man fann något underligt i det. Först då det nyss nämnda fartyget sprang i luften, gick allarmskottet på fästningen, dock utan att besvaras från landbatterierna. Då kommendanten vid skenet av en brinnande fregatt såg en galeja bogseras ut från Nya Varvet, förstod han sammanhanget, och kanonerna började spela.

En vaktbåt hade sänts ut. Den mötte en chalup, som rodde mot Nya Varvet. På anropet Wer da? Ljöd svaret ’Tordenskjold’, och amiralen tillade, att båten skulle vända och hälsa kommendanten att han var kommen för att lära honom hålla sig vaken.

Då Tordenskjöld kom frma till Nya Varvet, var Budde i full gång med att varpa ut de fartyg som låg bakom spärrningen, 1 fregatt, 2 galärer, 1 krutfartyg och de 4 erövrade fartygen ur Tordenskjölds eskader. Att få dem ut var inte lätt. Båda de svenska galärerna körde på grund och stuckos i brand samt sprungo i luften. Fregatten kom genom spärrningen, men på grund av motvind måste även den stickas i brand, liksom de övriga fartygen. Bott ett av de återerövrade fartygen, ’Prins Carl’, fördes med och måste släppas under vägen.

Vid 3-tiden på morgonen for Tordenskjöld tillbaka genom älvmynningen under ett sannskyldigt regn av projektiler, som dock icke träffade. Han förlorade icke en enda man på sitt dristiga företag och var tillbaka i Marstrand på morgonen den 8 oktober, lagom för att intaga sin plats i kyrkan vid amiral Judichærs sida. Han hade fått sin hämnd på grund av kuppens fast otroliga djärvhet.

Tordenskjölds överrumpling var den sista händelsen under kriget: 8 november 1719 avslöts vapenstillestånd och 14 juni 1720 undertecknades freden i Fredriksborg.” (Ur: Göteborgs-Posten 11 oktober 1919)

I sidhuvudet visas amiral Tordenskjöld, hämtad ur Göteborgs-Posten 11 oktober 1919.