Grefvinna Casa Miranda – Kristina Nilsson

Det märks i tidningen att sommaren var en period då de rika och berömda var ute och reste. För 120 år sedan noterades att ”Kristina Nilsson, grefvinnan Casa Miranda, afreste i går middag med Vestkustbanan från Göteborg för att gästa vänner och bekanta i de halländska och småländska bygderna. Grefvinnan gjorde i lördags härstädes en utflykt i vagn till den vackra Delsjön.” (Ur: Göteborgs Aftonblad 19 juli 1897)

Kristina Nilsson, i Svenska Familj-Journalen / Band 11, årgång 1872

I Svenskt biografiskt handlexikon skildras hennes liv enligt följande,
Casa Miranda, Kristina (Nilsson), sångerska.
Född d. 20 aug. 1843 på hemmanet  Sjöabohl i Vederlöfs socken  af Kronobergs län. Föräldrarna
voro ett fattigt torparfolk, som 1852 flyttade med sina sju barn till hemmanet Löfhult Sibbagård
under Huseby bruk i Skatelöfs socken.
Redan som litet barn  visade Kristina N. ett ovanligt sinne för musik och skall redan vid åtta års ålder lärt sig själf spela fiol. Hon började med sin fiol vandra omkring till marknaderna i trakten, på hvilka hon
spelade och sjöng för att bidraga till familjens underhåll. Vid sommarmarknaden i Ljungby
1858 bemärktes hennes ovanligt vackra röst af v. häradshöfdingen Fredrik Tornérhjelm som erbjöd
henne vård och undervisning, om hon ville afsäga sig sitt kringvandrande lif och med allvar
ägna sig åt sångkonsten. Efter någon tvekan, mest därför att hon ansåg föräldrarna icke kunna
undvara de små inkomster hennes »konserter» inbragte, antog hon anbudet och inackorderades i
Halmstad, där hon anförtroddes åt sånglärarinnan och målarinnan fröken Adelaide Valerius (sedermera
friherrinnan Leuhusen). Under hennes ledning gjorde hon hastiga framsteg, så att hon
kunde öfverlämnas åt tonsättaren Franz Berwald, som ägnade den sorgfälligaste omvårdnad åt sin
elev. Ett par år efter det att hon sjöng på Ljungby marknad, hade hennes röst vunnit så
i säkerhet och välljud, att hon i febr. 1860 kunde uppträda på konserter i Stockholm och
Uppsala. Genom medel, erhållna af Tornérhjelm och sedan af Carl XV, bereddes henne tillfälle
att resa till Paris, vid hvars konservatorium hon under professorerna Masset, Wartel och Delle
Sedie utbildades till fulländad sångerska. Efter att med utomordentlig framgång ha debuterat d.
27 okt. 1864 å Théâtre Lyrique i Verdis opera »Traviata», anställdes hon därstädes och hennes
aflöning bestämdes snart till femtio tusen francs hvarjämte hon erhöll tre månaders tjänstfrihet
årligen. Hon uppträdde sedan som Lucie, Cherubin, Nattens drottning, m. m., under
ett treårigt engagement vid Lyrique och under gästspel i London. Från Paris gick hennes
rykte segrande ut öfver världen, och England, Ryssland och Amerika täflade om att få höra
samt beundra den utmärkta sångerskan. Liksom Jenny Lind förenade Kristina N. med röstens
utomordentliga välljud ett fulländadt mästerskap i dramatiskt hänseende, hvartill kom
hennes rent nordiska, vackra apparition. År 1865 besökte Kristina N. sitt födelsehem i
Småland, där hennes första göra var att med det guld, hon redan då samlat, försätta sina föräldrar
och anförvanter i en i ekonomiskt hänseende bekymmerfri belägenhet.

Den 9 mars 1868 gjorde hon sitt inträde vid Stora operan i Paris, i det att hon kreerade Ophelia i Thomas’
»Hamlet». Hennes föredrag af »Näckens polska» häri, hvarvid hon simmade på näckrosblad öfver
vågorna, hänförde alla. Hon sjöng sedan Margareta, Alice och Mignon. 1870 företog hon
en tourné i Amerika, sjöng därpå i Paris, London och Petersburg. Sedan hon 1874 åter besökt
Amerika, reste hon 1876–77 i Tyskland och Österrike och utförde då bl. a. Elsas parti
i »Lohengrin». Hon har sedermera sjungit äfven i Spanien och Skandinavien. År 1876 uppträdde
Kristina Nilsson i Stockholm som Margareta, Mignon och Valentine samt å konserter och
medverkade 1881 i »Faust» vid kronprinsparets förmälningshögtidligheter. 1885 sjöng hon i
Stockholm i konsertsalen och besökte då, som 1876, Norge och Danmark.

Gift 1: 1872 i London med Parisbankiren Auguste Rouzeaud
och 2: 1887 i Paris med spanjoren don Angel-Ramon-Maria
Vallejo y Miranda, grefve af Casa Miranda, som hon följde till Madrid.
Grefvinnan Casa Miranda är nu mera bosatt i Paris och har sedan 1887 icke deltagit i det
offentliga musiklifvet.

Kristina Nilsson har haft en sällspordt skön och mycket hög röst af
ovanlig jämnhet och fasthet och med absolut ren intonation. Hon har på ett verkligt snillrikt
sätt tolkat dramatiska karaktärer, under det att hon som konsertsångerska icke varit af samma
betydelse, detta kanske beroende på att förståndet mera än inspirationen och fantasien tyckts
ha intagit främsta rummet hos henne.

Under de senare åren har grefvinnan Casa Miranda flere gånger besökt sin hemort.” (Ur: Svenskt biografiskt handlexikon 1906)

Bilden i sidhuvudet är hämtad från Göteborgs stadsmuseum, Carlotta: Parti från Delsjön, Le Moine & Malmeström, Konstförlag, Göteborg.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s