Ett hemskt sjelfmord

”Vid 3-tiden i går e. m. beröfvade sig stenarbetaren 58-årige Aug. Johansson lifvet i sin bostad n:r 17 Litt. H i stadens tolfte rote genom att med en cigarr antända en stubintråd som var fäst vid en i hans mun instucken dynamitpatron.

Enligt polisrapporten hafva följande upplysningar erhållits af polisöfverkonstapeln L. J. Jonasson som af några personer underrättats om att en stark knall hörts från nämnda hus. Vid sin ditkomst var Johanssons rum olåst och fönstren öppna. Johansson satt i en stol med hufvud och hals afslitna från kroppen. Öfverallt i rummet voro delar af hufvudet och halsen kringspridda samt blod kringstänkt. I takets pappersbeklädnad hade en mängd benskärfvor inträngt. Hela rummet var uppfyldt af krut­rök.

Hans änka Anna Lisa Johansson: Mannen hade en följd at år varit mycket begifven på starka drycker och i följd däraf ofta oförmö­gen till arbete. Hon hade kl. 6 på morgonen gått till sitt arbete i Gamlestadens fabriker. Då hon vid 1-tiden på middagen var på väg hem, passerade hon de ofvanför Olskroksgatan belägna bergen där mannen hade stenarbete och där han då satt i sällskap med några kamrater samt var rusig. Han följde henne emellertid hemåt för att äta middag. Under vägen berättade en hans kamrat för hustrun att J. kort förut beklagat sig öfver ekonomi­ska svårigheter och yttrat: I dag klockan två skall jag taga lifvet af mig, för jag kan ej betala mina skulder“. Då de hemkommit var J. mycket orolig och sökte flera gånger att aflägsna sig men hindrades af hustrun. Trots hennes böner hade han emellertid lemnat hemmet och gått ut samt köpt sig en cigarr som han annars aldrig plägade röka. Han hade därpå satt sig i de omnämnda ber­gen. Då han märkte att hustrun var orolig och följde honom blef han vred och förklara­de att han ej ämnade göra sig något illa.

Hustrun hade då märkt att han i ena han­den hade någonting liknande en dynamitpa­tron, som hon förgäfves bad honom lemna ifrån sig. Hon skyndade då för att hemta hjelp till en arbetare Svensson, som bodde ett stycke därifrån. Då hon om en kort stund med Svensson återkom till platsen, var J. för­svunnen. Sedan de förgäfves sökt efter ho­nom i bergen, begaf hon sig till hemmet, där hon endast fann hans liflösa, förfärligt stym­pade kropp. För henne hade mannen aldrig yttrat leda vid lifvet.

Stenarbetaren Hilmer Andersson, n:r 83 Karl Gustafsgatan, och ett par andra personer berättade att J. ofta varit berusad. Till An­dersson hade han fällt det ofvan anförda ytt­randet.

Änkan, en svag gammal gumma, för­klarade i dag att hon ej mäktar bekosta mannens begrafning, som därför kommer att ske på fattigvårdens bekostnad.” (Ur: Göteborgs Aftonblad 29 juli 1897)

Bilden i sidhuvudet är hämtad från Göteborgs stadsmuseum, Carlotta: Stenhuggare, Ulebergshamn 1888, fotografi.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s