”Hela staden var i går på benen för att åskåda vårt sjette pansarfartygs sjösättning.

Till fots via Hisingsbron, med roddbå­tar och ångbåtar strömmade folkskarorna ut till Lindholmen. Ångslupsbolaget hade fått elda upp fyra af sina större skärgårdsångare och ett flertal bogserbåtar fraktade äfven åskådare dit ut.

Lindholmens varf erbjöd en imposant anblick. Midt på slipen den gråa pansarkolossen, flaggor och vimplar i mängd, till höger om fartyget 500 skolbarn från Lundby kommun, alla med blågula vimp­lar i händerna, och slutligen varfvet och de kringliggande höjderna svartbesådda med åskådareskaror.

Solen sken varm som en härlig som­marsol och alla voro i feststämning.

Så hördes kanonerna från Otterhällan tillkännage att konungen lemnade staden. Knappast hade kanonaden slutat, innan lotsångaren “Göteborg” med konungen ombord svängde in i den lilla hamnen vid slipen.

På däcket syntes konungen och hans svit, konungen iförd amiralsuniform. Hans majestät var i strålande humör.

Man hurrade för honom och han gick länga raden af uppvaktande officerare och tryckta deras händer. Då han framkom till da civile räckte han ena handen till kyrkoherde Rydholm och den andra till Maurita Rubenson. Med en gest bort emot pansarbåten utbrast han skämtsamt:

— Det här skall gå riktigt “flygande”.

Musiken spelade en liflig marsch och kungen gick fram till den för honom upp­förda estraden vänligt helsande de damer som inbjudits att taga plats å densamma.

Konungen uttryckte sin synnerliga belåtenhet med de smakfulla dekorationerna, hvilka utförts af den kände uppfinnaren och mångfrestaren hr Engelbrekt Engelbrektsson.

Bjudande fru Ingeborg Gibson, född Kjellberg, armen begaf sig konungen upp till den lilla läktare som uppförte vid pansarfartygets bog.

Det var här Dopakten skulle ske.

Under uttalande af orden:

— Lycka följe ständigt denna pansar­båt “Niord“ under blågul flagga! drog fru Gibson i snöret till den upphängde champagne-flaskan, en flaska Avala Sec, och i nästa ögonblick hade flaskan kros­sats mot fartygets ram från hvilken det skummande vinet forsade ned.

Dopet hade skett. Konungen öfverlemnade en praktfull bukett till fru Gibson och man återvände till estraden nere vid hamnen.

Stapelloppet.

Sedan konungen tagit plats å estraden Och damerna grupperat sig omkring honom, framträdde disponenten V. H. S. Tham och tillkännagaf att allt vore klart för stapelloppet.

Konungen tryckte på den vid hans plats anbrakta elektriska ringklocksknappen, en gäll ringning hördes och uppe på pansarbåtens däck samt nere a stapel­bädden syntes alla arbetarne springa till sina poster.

Änno ett ögonblicks spänd väntan och så märkte man att den gråa kolossen, hvars sidor vora inbäddade i en fyrkantig stapelsläde, började sätta sig i rörelse.

De såpade medarne knakade och med en alltjemt ökad fart gled fartyget ned i vattnet som satte de båda stora propell­rarna i rörelse.

Musiken spelade i detsamma upp folk­sången, menniskomassorna hurrade och det utglidande fartyget kastade å ömse sidor om sig upp stora svallvågor.

Småbåtarna som lågo strax bredvid kommo illa ut. En af dem blef alldeles förfyld och den ene roddaren slungades ur båten hufrudetupa i sjön, men rädda­des dock genast upp i en annan båt.

Släpande båda sina i land fastgjorda ankarkettingar efter sig gled ”Niord” ett godt stycke ut på elfven, så att ström­men så småningom vred honom på sned, tills bogserångarne gjorde fast sina tros­sar och bogserade upp honom till kajen.

I konstruktionssalen

som festligt dekorerats, serverades däref­ter ett glas champagne, hvarvid disponen­ten Tham höll följande tal till konungen:

Enligt nådigt medgifvande får jag i djupa­ste underdånighet föreslå en skål för h. m:t konungen, som med sin höga närvaro förlänat glans åt dagens högtidlighet.

Det är oss alla välbekant det stora intresse som Eders majestät allt från ungdomen hyst för svenska flottan, hvars minnen Eders maje­stät så vältaligt besjungit.

Det må därföre tillåtas mig att göra mig till tolk för hvad vi alla känna, då jag ut­trycker den från hjertat gående önskan och bön att det måtte blifva Eders majestät förunnadt att ännu många, många år lyckosamt få verka för vårt sjöförsvars förstärkande.

Lefve h. m:t konungen!

Talet åtföljdes af hurrarop och fanfarer. Därefter spelade musiken upp kungssången som stående afsjöngs.

Konungen genmälte:

”Af hjertat tackar jag iör den skål som blifvit mig vid detta högtidliga tillfälle egnad. Jag önskar af hjertat också lycka åt denna verkstad och des9 framtida företag. Jag ön­skar framför allt, och begagnar mig därvid af de ord som nyss blifvit uttalade: lycka följe städse denna nya pansarbåt “Niord”, un­der blågul, tretungad flagga!” (Ur: Göteborgs Aftonblad 31 mars 1898)

Bilden i sidhuvudet är hämtad från Göteborgs stadsmuseum, Carlotta: Sjösättningen av pansarskeppet Njord vid Lindholmens varv 1898-04-20. Namngivningen av fatygen förrättades av fru William Gibson och i närvaro av kung Oscar II