Ännu 1898 fanns det många öppningsbara broar mitt i centrala Göteborg. Dessa öppnades regelbundet för passerande fartyg. Då stängdes broarna av för all trafik, men det fanns givetvis stressade stadsbor som inte klarade av att vänta!
”När en karl bar riktigt brådtom och en hel liten förmögenhet hänger på att han kommer fram i rätt tid och han så ej har mer än 2 1/2 minuter på sig, men dessa 2 1/2 minuter dock äro fullt till fyllest för att nå målet, — då kan man vara säker på att han stäckas i sin iltågsfärd af — en öppnad brygga öfver kanalen.
Det kan godt gå för sig om bryggan verkligen är öppen ty då kan hr Brådtom ingenting annat göra än lägga händerna i kors, förlora den lilla förmögenheten och under vänttiden svärja öfver våra förfäder, som hittat på den ur praktisk synpunkt fördömliga, ur Hedlundsk — jag menar estetisk ovärderliga kanalsystemet.
Men om bryggan ännu ej öppnats, endast kedjan upphäktats för afspärrning af trafiken, då är frestelsen för hr Brådtom stor — ett hopp öfver kedjan, tre väldiga skutt öfver bryggan, än ett hopp — och den lilla förmögenheten är räddad!
Så går det i bland. Men då ingriper vanligtvis konstapeln som stått på andra sidan om bron. Och det kostar en jemn jubileikrona i polisdomstolen. Ibland kan det ju vara värdt 2 kr.
Men om en man känner på sig att det ej är värdt två krisch, då bör han helt saktmodigt afvakta brons öppnande, i den glada och förtröstansfulla förvissning att han efterlefver lagens bud och föreskrifter.” (Ur: Göteborgs Aftonblad 26 oktober 1898)
Bilden i sidhuvudet är hämtad från Göteborgs stadsmuseum, Carlotta: Kämpebron 1873.
