1900-talets Göteborg

Gamla Elfsborg

Under rubriken ”Från Allmänheten” infördes denna dag en insändare som vädjade om att Gamla Elfsborg måste bevaras – och vad gör Fornminnesföreningen?

”Hos dem, som i likhet med insändaren, under resorna till och från skärgården, nödgas bevittna det pågående förstörelsearbetet på den plats, där en gång Sveriges värn vid yttersta landgränsen åt denna sida var beläget, uppstå ovillkorligen mindre behagliga känslor.

Insändaren har länge väntat att någon mera kompetent skulle yttra sig i denna fråga, men kan, då denna väntan synes fåfäng, icke underlåta att i sin ringa mån göra sig till tolk för den allmänna oviljan. Vi äro visserligen vana här i Göteborg att se våra historiska minnen misshandlade, men det kan vara på tiden att dessa vandaliska tilltag hejdas, och vi
hemställa sålunda till Fornminnesföreningen och särskildt till dess kraftige ordförande och dess nitiske sekreterare, om ej något kunde och borde göras för att i tid rädda det som återstår af det gamla fästet.

Särskildt måste insändaren vända sig mot den tidning, som för en vecka sedan ansåg sig kunna tala om “obetydliga rester“ och försvara ödeläggelsen med att det “är ett misstag“ att påstå det att gammalt minnesmärke, värdt att bibehållas, skulle gå under för det nu pågående arbetet, samt att “resterna af rundmurarna sakna hvarje spår af inresse“.

Detta må stå för samma tidnings räkning, såsom ett uttryck för dess intresse och sakkunskap, men det verkliga förållandet är att man, åtminstone från sjön, sett ganska ansenliga mursträckor, ehuru dessa allt mer ramlat för spettet och krutet, och af en artikel i Göteborgs Aftonblad har man upplysts om att
»de gamla murarna visat sig oväntadt väl behållna i, samt att “portar och hvalf o på ett par ställen ännu befintliga“.

Vi lemna emellertid alldeles å sido från om hur många meter hög en dylik mur bör vara för att enligt den liberala tidningens åsikt kunna komma i åtanke att blifva respekterad, och vända oss istället till ruinens betydelse såsom historiskt minnesmärke.   I

Naturligtvis kan man i äfven detta fall vara af olika åsikt, hvilket nogsamt visat sig här i Göteborg, men det torde väl ändå vara att gå något för långt i fri uppfattning när man påstår, att det är ett misstag när man anser ruinen efter Gamla Elfsborg värd att bibehållas.

Samtidigt med att man anstränger den enskilda offervilligheten för att restaurera skansen Kronan, som absolut icke har någon anmärkningsvärd historia, spränger man ruinerna efter Gamla Elfsborg, detta fäste som under senare medeltiden och början af den nyare tiden var vårt enda! Värn vid Vesterhafvet. Detta fäste, som förekommer oupphörligt under vissa perioder i vår historia, som belägrades den i ena gången efter den andra, hvarom det kämpades på lif och död, och hvars förlust slutligen kändes så bitter, att “Elfsborgs lösen“ sent eller aldrig skall glömmas. Ruinen efter detta gamla historiska minnesmärke skulle sålunda icke vara “värd att bibehållas“!                                                            I

Domen är fäld äfven af riksantiqvarien, och mot den kan intet göras. Insändaren vill dock sluta med upprepandet af den förut gjorda hemställan huruvida icke Fornminnesföreningen, af hvilken han är en lifligt intresserad medlem, I skulle kunna finna medel att, om ej rädda det återstående, så dock vidtaga sådana mått och steg, som vore egnade att icke låta ruinens nuvarande beskaffenhet helt och hållot blifva en gåta för eftervärlden.” (Ur: Göteborgs Aftonblad 13 augusti 1900)

Bilden i sidhuvudet är hämtad från Göteborgs stadsmuseum, Carlotta: Flygfoto 1954. Stämplat ”HEMLIG jämt. 4 § lagen 1937:249 Kungl. Göta flygflottilj. 1955-01-28. Utlämnad den 1955-02-01, enl. förbindelse nr 351.