1700-talets Göteborg

Johanneberg – en historik av S.A. Wilhelmsson

”Johanneberg hade liksom flera andra landerier utanför Kungsporten uppkommit genom sammanslagning av mindre, förut upplåtna områden.

De två första platserna uppläts av magistraten år 1774: det ena åt skräddareåldermannen Georg Printz och det andra åt handelsmännen Lars Wetterman och Anders Enander. Marken utanför Kungsporten hade, med undantag för Burgården och en del smärre områden, tidigare antingen legat öde -eller varit allmänt mulbete,

Georg Printz ansökan behandlas i ett magistratsprotokoll 1774.[1] Arealen anges då till c:a 1 1/2 tunnland och platsen belägen ”in til handelsmännen Enander och Wettermans torp, therå Printz ämnade anlägga Humble och förnämligast Potatoes plantering”, I sin ansökan hade Printz beskrivit området som ”oländig och till Mulbete alldeles onyttig plats”, men i magistratens utslag heter det att området ”består till största delen af god och bördig jordmån, matjord och lera, samt på några ställen sandblandad”. Printz hade åtagit sig ”att pryda Stadens wäg med en wacker granhäck” och erhöll upplåtelse på 20 års tid, räknat från 1774 års början mot l6 dalers årlig grundlega.

1775 uppläts ett intilliggande område för Printz mot 6 dalers lega, varför sammanlagda arrendeavgiften för Printz nu utgjorde 22  dlr s:mt.[2] I stadsräkenskaperna 1775 beskrives Printz marker som ”oländig mark vid Hallekrogstorpet”. Om Printz är känt att han representerade staden i borgarståndet vid 1771-1772 års riksdag.

Någon långvarig innehavare av dessa båda markområden blev nu Printz icke, ty redan 1776 ”innehafwer Tracteuren James Carnegie den plats, som skräddareåldermannen Georg Printz fått nyttja”.[3]

Denne traktör Carnegie är säkerligen identisk med 1760-talets krogvärd på värdshuset Klippan, av Jacob Wallenberg odödliggjord i ”Min son på galejan”,

Ytterligare ett stycke mark, belägen intill de övriga, uppläts 1776 för Carnegie mot 8 dalers lega, varför sammanlagda arrendeavgiften nu utgick med 30 daler årligen.[4]

En månad senare inkom källaremästaren och traktören Carnegie till magistraten med en skrift, vari han besvärade sig ”öfwer then olägenhet honom möter wid upodlingen af et utom Kongsporten på Stadens Mark uplåtet Jordstycke, i thet illasinnade Människor företagit sig både genom Gärdesgårdens nedrifande, gående öfwer marken samt genom Kreaturs inlåtande, förderfwa grödan och gräswäxten, then Carnegie icke utan särdeles flit och möda kunnat updrifwa i thet stånd, nu wisar sig,etc.[5] Antingen det nu berodde på de ”illasinnade människorna” eller av annan orsak, så tröttnade Carnegie liksom Printz snart på odlarmödorna, ty 1778 innehade tullfiskalen Fredrik Gråberg samma marker.[6]

1784 behandlade magistraten Gråbergs ansökan om förlängd arrendetid. Gråberg säges då ”genom överlåtelse av Printz och Carnegie blivit innehavare”. Grundlegan utgick oförändrad med 30 dir s:mt, efter mynt­reformen från 1777 med 5 rdr specie årligen. Gråberg erhöll tio års förlängning av arrendetiden att räknas från utgången av första upplåtelsen den 1 januari 1794 till I803 års slut.[7]

Gråberg överlät arrendejorden redan 10 september 1784 till uppsyningsmannen vid stadens järnvåg Andreas Lundberg, som i sin tur l6 september

1788 överlät besittningsrätten till assessor Johan (Joakim) Ulrik af

Dittmer. Magistraten beviljade Dittmer upplåtelse 19 september s.å. mot oförändrade legan 5 rdr, som emellertid från 1794 skulle utgå med dubbla beloppet.[8]

1789 erhöll Dittmer prolongation på arrendetiden fram till 1813, en tidrymd som han senare fann otillräcklig. Enligt protokoll 26 april 1793

lät sig Magistraten denna dag förekomma Assessoren Wälborne Herr Joh. Ulrik af Ditmer ingifwne skriftelige ansökan att, honom mot lika afgift som hittills eller Tio Hdr Specie årligen, på Nittio Nio års tid måtte upplåtas Intagan Johannisberg kallad, å Stadens mark utom Kongsporten belägen, den Herr Assessoren nu under arrende innehafwer, helst Herr Assessoren å samma intägt nedlagt betydelig kostnad meddelst uppbyggnad, på det Herr Assessoren må uppmuntras att göra denna plats för Staden prydeligare och för sig mera lönande, och för hwilken nu prolongation å arrendetiden Herr Assessoren sig dessutom erbudit att till wattenlednings- inrättningen här i Staden genast betala Ett Hundrade Riksdaler Specie, hwaröfwer Högtärade Lofl. Borgerskapets Äldste blifwit hörde och sig utlåtit, det handlingarna och minnesboken utwisa”.[9]

”De äldstes” utlåtande var i sammandrag: då de 1789 tillstyrkt assessorns begärda prolongation till 1813, så ville de även nu tillstyrka, dock med det villkoret, ”att han skulle med 150 Rdr Specie till wattenledningen bidraga”. Härtill förklarade sig Dittmer villig och magistraten upplät ”Intagan Johannisberg” på 99 år från 1794 års början mot årliga legan 10 rdr.

År 1797 beviljades Dittmer upplåtelse för ”en smal jordremsa, belägen emellan Johannebergs och afl. Handelsmannen Johan Bagges Enkas inhagnade ägor, hwilken jordremsa förut skall warit ämnad till gång för Kreaturen eller så kallad fägata åt utmarken, thertil likwäl på lång tid ej skall varit nyttjad, etc…..”[10]

Legan för detta jordstycke fastställdes till 1 rdr specie, varför hela arrendeavgiften för Dittmers ”platser” kom att lyda på 11 rdr årligen.

Den 15 juli 1797 tillkännagav Dittmer inför magistraten, att han över­låtit Johanneberg till bagaren Börge Norling för 6000 rdr specie, varvid magistraten resolverade att nytt upplåtelsebrev måtte för Norling genom registraturet utfärdas.[11]

”Bakaren” Börje Norling erhöll samma år upplåtelsebrev för återstående arrendetiden till 1892 års slut.

Bagareålderraannen Börje Nor1ing (1738-1800) var en förmögen och ansedd man. Han hade sedan 1781 varit ägare av Lilla Torp, som han dock sålde 1797. Har gift med Christina Wilhelmina Winberg (1750-1824).

Deras son var professorn vid och föreståndaren för veterinärinrättningen i Stockholm (nuvarande Veterinärhögskolan) Sven Adolf Norling.[12]

”Capitainen uti Swenska Ostindiska Compagniets tienst Fredric Adolph Schierman” erhöll 27 oktober 1802 upplåtelsebrev på Johanneberg, som han 15 juli s.å. köpt av änkan Christina Norling för 6666 rdr 32 skill. rgs.[13]

Schierman (Sherman,Scherman) blev ej långvarig besittare, men ett värderingsinstrument för brandförsäkring från hans tid finns bevarat och ger en bild av dåvarande bebyggelsen. Av handlingen framgår att manbyggnaden uppförts 1793 således under Dittmers tid som besittare.

Den ”Flygel-Träbyggnad” som omnämnes och anges uppföra ”for ungefärligen 30 år sedan” torde väl vara identisk med Printz’ hus, aet första på platsen (se bilaga).

Scnierman och. hans hustru Aloertina, f.Arnell, sålde 27 maj l8ö5 besitt­ningsrätt och åbyggnader till ”Ostindiske Equipage Capitainen” Christopher Troilius för 8333 rdr l6 skilling.[14]

Troilius blev även innehavare av ett annat, intilliggande område.

Detta hade sitt ursprung i det andra, av de”båda områden, som 1774 först uppläts.

Markområdet, som 14 april 1774 tillföll handelsmännen Lars Wetterman och Anders Enander, anses liksom Printz’ plats vara beläget ”vid Hallekrogstorpet”.[15] Denna riktpunkt och plats arrenderades även av

herrarna Wetterman och Enander. ”Hallekrogen” omtalas i Sävedals härads dombok redan 1715. Den låg på västra sidan om landsvägen (Södra Vägen), mitt emot Getebergsängen.

Wetterman och Enanders arrendemark låg söder om Printz’ ägor. Liksom dessa uppläts de på 20 år, men mot grundlegan 8 dir s:mt. I stadsräkenskaperna upptages Wetterman och Enander ännu 1783 för området, som emellertid efter Wettermans död 1784 övergick till vagnmakaren Lorentz Ekström. 1785 erlade Ekström grundlegan, efter nya myntet 1 rdr 16 skilling, men samma år fick han upplåtelse för ytterligare 1.5/7-dels tunnland mark och betalade sedan i lega för hela sitt område, c.sa 3 tunnland, 2 rdr 24 skilling årligen. 1794 erhöll Ekström 30 års förlängning på arrendetiden.

Ostindiefararen Anders Jansson köpte 12 mars 1799 åbyggnader på och besittningsrätten till dessa marker,”inwid torpet Hallekrogen, mitt emot Getebergsängen” för 900 rdr specie och erhöll s.å. magistratens upplåtelse, samt 7 maj 1802 på ytterligare 11 tunnland 19 kappland mark. Detta sista område beskrives som till större delen bestående av berg. Villkoren för upplåtelse var: engångsavgift till fattigförsörjningsanstalten med 30 rdr och grundlega för samtliga tre områden 8 rdr l6 skilling årligen.[16]

Den 28 mars 1806 ”lät Herr Ohristopher Troilius uppwisa en afhandling under 28 sistl.Pebruari, hwarigenom ostindiefararen Anders Jansson icke allenast på Herr Gapitainen öfwerlät sin arrenderättighet till förberörda jord, utgörande l6 tunnland 13 kappland, utan tillika for- såldt all åbyggnad och uppodling och hägnad mot 1000 rdr b:co.[17]

Dessa båda områden, från 1809 i stadens handlingar upptagna som nr 83 (Wetterman & Enänders del), och nr 86 (Printz’ska delen) i stadens tolvte rote, kom i fortsättningen att vara förenade under en besittare och bildade tillsamman landeriet Johanneberg.

Hur detta namn uppkommit är oklart. Det har uppgetts, att landeriet skulle ha uppkallats efter Printz dotter Johanna, men i slutet av 1700-talet kallas Dittmers landeri i handlingarna ”Johannisberg” eller ”Johannesberg” (så t.ex. i politieprotokollen 21 augusti och 4 septem­ber 1789). På såväl Wermings som Lindgrens kartor l8l5 benämnes området ”Johannesberg”.

Christopher Troilius (1747-1830), gift med Ingela Elisabet Schale, var alltså mannen, som förenade alla dessa små markstycken och därav skapade ett landeri i senare tids mening.

Liksom så många andra fick Troilius emellertid under senare delen, av l8l0-talet känning av den svåra ekonomiska krisen och måste avträda egendomen. ”Troilius Creditorer” debiteras i stadsräkenskaperna 1817 för legan men 10 september samma år inropades Johanneberg på auktion av handlanden Levin Jacobsson för 10.015 rdr b:co.[18]

Jacobsson hade liksom flera andra judiska köpmän den tiden inkommit till Göteborg via Marstrand. Han erhöll 1805 skyddsbrev i Göteborg men hade varit bosatt här tidigare. Enligt 1792 års uppgifter på i Göteborg bosatta judar var Levin Jacobsson redan då tillfinnandes här. Det heter då om honom, att ”han är ogift och skall af sjukdom sig här uppehålla; drifwer ej sjelf någon handel, men uträttar vid tillfälle han derom blifwer anmodad dess förre husbondes Commissionair.[19]

Levin Jacobsson tillhörde i början av 1820-talet de högst beskattade i staden och räknades bland de bästa affärshuvudena i Göteborg på sin tid.

År 1831 fastställde drätselkommissionen upplåtelse för nr 86 i 12.roten för Jacobssons sterbhusdelägare mot oförändade grundlegan 11 rdr b:co årligen t.o.m. 1892. Legan för nr 83 fastställdes till 3 tunnor råg och 3 tunnor korn enligt markegångstaxan.

Johanneberg ”överflyttades” 29 november 1836 på handelsbokhållaren J.D. Magnusson, som samma år inköpt byggnader och besittningsrätt för 10.000 b:co.

Landshövding C.L.Virgin köpte 26 januari 1852 byggnader och besittningsrätt av Magnusson för 11.000 rdr bico. Virgin bosatte sig sedan han avgått som landshövding i ”Halmstad’ på Johanneberg. Han avled l850.

Virgins sterbhusdelägare sålde 26 januari 1852 åbyggnader och besittningsrätt till handlanden J.C.Bressander, som 6 september 1853 erhöll upplåtelse.[20]

Jan Carl Bressander (1802-1858) var son till handlanden Sven .Anders Bressander och Sara Catharina Wimnell, samt svåger till Wilhelm RÖhss d•ä., som var gift med systern Carin Bressander.

I bouppteckningen efter Bressander upptages landeriets areal till 14 tunnland 30 kappland odlingsbar jord och 15 tunnland 8 kappland impedimenter. Sterbhusdelägarna, änkan Emilia Bressander, f.Grönvall, och dottern Amalia Kristina, änka efter grosshandlare Fredrik Weinberg, står sedan ännu under 1870-talet som innehavare, Därefter under några år handlanden Gustaf M.Falck, men 2 december 1879 erhöll handlanden W.H.Stade upplåtelse å Johanneberg för återstående arrendetiden till 1892 års slut.[21]

I likhet med intilliggande landeriet Lyckan, men i motsats till så många andra landerier, kom således Johanneberg aldrig att upplåtas med ”ständig besittningsrätt.

Bilaga

Landsarkivet, Göteborg: Gbgs Stadsarkiv. Brandförsäkringar 1803-1805.

Utdrag ur värderingshandling 17 februari 1803:

”Capitainen i Ostindiska Compagniets tjenst Friedric Adolph Schermans ägande åbyggnader å landeriet Johanneberg, liggande uppå Götheborgs Stads grund utom Konungsporten i 12,Roten:

Nr 1» En Träbyggning af Furu och Grantimmer, upfört år 1793, af 2:ne wåningar, 35 alnar lång, 17 bred och 11 hög, täckt med Tegeltak, står på en efter platsens sluttning olika — etc…

Byggningen undra wåning innehåller å ena sidan om portgången ett stort Kök med Spis, bake, steke och Torkugn, en Pigkammare, en afskiftad mjölk­kammare och 2:ne Skafferier, och å andra sidan 2:ne kamrar jämte förstufwa och ett rum till Källare, muradt och hwälfdt af tegelsten samt forsedt med jerndörrar til 2:ne gångar. Öfwre wåningen består af förstufwa, Sal, Förmak, sänglammare, Gabinett och Garderobe. Trapporna huset igenom af furu planckor. Hela Stommen i thet skick thet nu är, med utwändes brädbeklädning och en anstrykning af gul oljefärg, wärderas til 1641 rdr b:co. (Härefter följer en noggrann specifikation av inredningsdetaljer, vilka tillsamman med ovanstående ”stomme” utgör hela husets brandförsäkringsvärde: 5093 rdr 4 skilling b:co).

Nr 2. En Flygel Träbyggning, på 14 alnars afstånd från then förut be- skrifna, upförd för ungefärligen 30 år sedan på stenfot, hög å ena sidan 2-\ och å then andra l£ alnar, under tegeltak, 31 alnar lång, 9 alnar bred och 5 alnar hög, af en wåning, utwändes brädbeklädd och rödmålad, i godt stånd, etc….

Byggningen innehåller på botten 3 st.Kamrar, 2:ne Förstufwor, ett Kök med spis, ett Brygghus med Kopparpanna, och uti Winden 3 Boningsrum med förstufwor och 4 små afskiften, wärderas till 824 rdr 26 skill.b:co.

Nr 3 En byggning gent emot nr 2, på 24 alnars afstånd derifrån, upförd för ungefärligen 25 år sedan af stolpar och bräder på l^alns Stenfot, täckt med tegel, 34 alnar lång och 13 bred, 5 alnar hög, utwändes röd­målad, innehållande Fähus, Stall, Wagnbod och Loge. Byggningen wäl underhållen och försedd samt i godt stånd 277 rdr l6 skill.b:co

Nr 4. Ett tillbygge wid wästra änden af byggningen nr 1, upförd år 1799 af Stolpar och bräder på i alns Stenfot, 23 alnar långt, 7 alnar bredt, under tegeltak, etc 47 rdr b:c

Hela försäkringssumman: 6241 rdr 40 skill.b:co”

Texten är hämtad ur: Wilhelmsson, Sven Alrik, Några Göteborgslanderier, Göteborg, 1962-1963

Noter

[1] Landsarkivet, Gbg: Magistratens politieprotokoll 17 juni 1774.

[2] Landsarkivet, Gbg: Magistratens politieprotokoll 19 maj 1775.

[3] Landsarkivet, Gbg: Drätselkammarens arkiv, St.Räkenskaper 1776.

[4] Landsarkivet, Gbg: Magistratens politieprotokoll 14 juni 1776.

[5] Landsarkivet, Gbg: Gbgs Stadsarkiv,Koncept  o. Registratur 18 juli 1776.

[6] Landsarkivet, Gbg: Drätselkammarens arkiv, St. Räkenskaper 1778.

[7] Landsarkivet, Gbg: Magistratens politieprotokoll 10 sept.1704.

[8] Landsarkivet, Gbg: Magistratens politieprotokoll 19 sept.1788.

[9] Landsarkivet, Gbg: Magistratens politieprotokoll 26 april 1793.

[10] Landsarkivet, Gbg: Magistratens politieprotokoll 10 juni 1797.

[11] Landsarkivet, Gbg: Gbgs Stadsarkiv, Koncept o Registratur 22 juli 1797.

[12] Landsarkivet, Gbg: Gbgs Stadsarkiv, Koncept o Registratur 22 juli 1797.

[13] Landsarkivet, Gbg: Gbgs Stadsarkiv, Koncept o Registratur 27 oktob. 1802.

[14] Landsarkivet, Gbg: Drätselkammarens arkiv, upplåtelsehandl. 12 r.70-87

[15] Landsarkivet, Gbg: Drätselkammarens arkiv, st. Räkenskaper 1776.

[16] Landsarkivet, Gbg: Magistratens politieprotokoll 7 maj 1802.

[17] Landsarkivet, Gbg: Magistratens politieprotokoll 28 mars 1806.

[18] Landsarkivet, Gbg: Drätselkammarens arkiv, upplåtelsehandl.12.r7o-87.

[19] Landsarkivet, Gbg: Magistratens politieprotokoll 10 juni 1792.

[20] Landsarkivet, Gbg: Drätselkommissionens protokoll 6 sept. 1853*.

[21] Stadsfullmäktiges Handlingar:•1892 nr 13 och protokoll 18 febr.

 

Bilden i sidhuvudet är hämtad från Göteborgs stadsmuseum, Carlotta: Johannebergs Landeri, huvudbyggnaden, fasaden mot söder, år 1945.