”Det är nog besynnerligt, att någon kunnat kommit på den tanken, att det ena skulle vara möjligt att få tillåtelse att lägga en järnbana med stationshus i vår vackra Slottsskog, allas vår stolthet och förtjusning. Ty därigenom skulle man ej allenast fördärfva ett stycke natur af den härligaste beskaffenhet utan jämväl beröfva den stora allmänheten dess så godt som enda utväg till hälsosam vederkvickelse då och då genom ett stilla och ostört lif ute i det fria.

Det besynnerligaste i denna sak synes vara. att man ej gjort sig reda för hvilket intrång en dylik järnvägsanläggning skulle göra på allmänhetens rätt.

När k. m:t och kronan öfverlät området till staden Göteborg, så skedde det, enligt hvad vi kunna minnas, på villkor, att det skulle användas till folkpark. Huru skulle därför månne ett sådant järnvägsprojekt ställa sig i juridiskt afseende, synnerligen nu sedan marken en gång blifvit upplåten, till detta sitt ändamål.

Men låt vara, att möjligen inga allvarliga hinder i detta afseende förefinnas, så ha i alla fall dessa de vackraste anläggningarna, som skulle ramponeras, samt parkens utvidgning till Karlsrogatan kostat staden ej obetydliga summor, vare sig härtill använts donerade eller andra medel. Kanske brännvinsmedel jämväl tagits till detta ändamål, då det därför förvärfvnde i dubbel bemärkelse kan anses såsom allmänhetens tillhörighet.

Då dessutom Slottsskogens stora betydelse så väl i uppfostrande som sanitärt afseende både för det nuvarande och det framtida Göteborg är väl insedd, hysa vi visserligen inga farhågor för att hrr stadsfullmäktige skulle vara benägna att i ett enskilt bolags intresse offra något för staden så oumbärligt och värdefullt. Men viktigt torde dock vara, att röster från allmänheten äfven låta höra sig. Ty därigenom ådagalägges att samma allmänhet förstår att uppskatta och hvad på don ankommer värna hvad den ägor.

P.M.

Med anledning af notisen med ofvannämda öfverskrift i Handelstidningen för den 25 Febr. beder undertecknad få nämna, att icke lär Säröbanan eller dess lokomotivrök förstöra något af Slottsskogen för det att den anlöper ena kanten däraf. Tror snarare att det blifver till fördel, emedan det förhöjer lifligheten och trefnaden därstädes. Den, som sett utlandets större städers parker, har äfven sett många af dem genomkorsas af järnvägar. Särskilt kan jag nämna en i Edinburg, som går utefter Princess Street, en park så storartad att den (åtminstone för 25 år sedan) var upplåten åt endast noblessen, som hade nycklar till den. Denna park genomskäres på midten af tvänne hufvudlinier.

Hvad däremot vi finna ganska oklokt, är att förlägga en station där ingen Säröpublik finnes eller bor. Den bor ju i Vasastaden och Kungsportaavenyn och för dom är det mindre angenämt att resa en stor del af vägen på spårväg och sedan byta om tåg vid Slottsskogen.

Det finnes en enda plats i Göteborg, som är lämplig för Säröbanans station, ehuru aldrig nämd Det är vid Engelbrektsgatan strax ofvanför Lorensbergs hufvudingång. Där slå ett par gamla lador, som tillhöra eller hyras af teatern för förvaring af reqvisita. Om stationshuset lägges där och banan fortsättes väster om Lorensberg öfver Johanneberg ut genom Galgkrogarne och Krokslätt på behörigt afstånd från Mölndals vägen, så kan anläggningen ej blifva så dyrbar som den först tilltänkta vägen nere på Getbergsängen, då icke så många byggnader ligga i vägen på denna linie.

Intresserad.” (Ur: Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning 5 mars 1901)

Bilden i sidhuvudet är hämtad från Digitalt museum: Säröbanans station, Annedalskyrkan.