”Mor Karin eller, som hon allmänt kallades, Kari-Skata, har skattat åt förgängelsen därute i sin besynnerliga lilla stuga i Frölundabärgen. Hon afled i söndags natt.

De flästa göteborgare ha väl hört talas om henne och hennes historia. Hon kom hit till staden för många år sedan jämte make och barn för att begifva sig öfver till Amerika, där familjen skulle skapa sig en bättre framtid än här hemma. Men mannen insjuknade i någon farsot och dog, och på samma sätt gick det med barnen. Karin motstod sjukdomen och blef ensam i världen. Det var mycket långt till hennes hemort, hvad familjen hade för resan hade gåt åt under sjukdomens dagar och därför hade den nödställda kvinnan ingen annan utväg än att stanna kvar i Göteborg och här söka sitt uppehälle. Och genom sträfsamt arbete lyckades hon därmed; hon hjälpte till i familjerna med litet af hvarje och snart började hon utanför Slottsskogen arbeta på att skaffa sig ett eget hem. Hon byggde själf sin stuga. Den tillfälliga hjälp hon fick var obetydlig. Där har hon sedan bott, nöjd och belåten med sin värld. På den nakna bärgknallen däromkring hade hon dessutom skaffat sig en liten nätt trädgårdstäppa.

Hon var ett original, den gamla, och tålde inte nyfiket och närgånget folk, som ofta vandrade dit ut för att se på hennes konstigt hopkomna bostad. Men hon var därjämte en godhjärtad kvinna, sträfsam och energisk som få. Vid sin död var hon något öfver 88 år gammal.

Det område där mor Karins stuga är uppförd är inkköpt för Slottsskogens räkning och kommer således att införlifvas med densamma.” (Ur: Göteborgs-Posten 3 december 1901)

Bilden i sidhuvudet är hämtad från Göteborgs stadsmuseum, Carlotta: Slottsskogen, Lilla dammen.