Rormannen slog rodret babord i stället för styrbord

”Göteborgsångaren ”Uno”, som i morse anlände hit från Randers. Medförde befäl och besättning från Göteborgsångeren ”Fanny”, som i går afton sjunkit ute vid Böttö.

Vi gjorde genast ett besök ombord å ”Uno”, där vi af den förolyckade ångarens befälhafvare, kapten F. M. W. Schultz, och styrman Lindqvist erhöllo nedanstående meddelanden angående olyckan.

Ångaren afgick i går morse från Halmstad i barlast för att afgå till Göteborg, där den skulle lägga upp. Resan fortgick, utan att något anmärkningsvärdt inträffade, till vid half 7-tiden i går afton, då ångaren skulle passera Böttö fyr. Som bekant är farleden här synnerligen trång. Då fartyget kommit på lagom distans, kommenderade kaptenen “styrbord”, och samtidigt såg han in i styrhytten för att se om ordern åtlyddes. Han märkte nu alt den danske lättmatros, som skötto rodret, höll på att lägga detsamma babord i stallet, hvarför såväl han som styrmannen, hvilken jämväl var tillstädes, rusade in och kastade om ratten, men det var redan för sent.

I nästa ögonblick stötte ångaren på grund, hvarvid en betydlig läcka uppstod under hufvudkranen till maskinen. Klockan var då 6,40 e. m.

Emellertid kom ”Fanny” flott igen, men som det häftigt inströmmande vattnet hindrade maskinens användning, lät kaptenen fartyget drifva för att komma på grundare vatten och i mera skyddadt läge.

Driften blef dock hastigare än han beräknat, så att ångaren kom ned på Svartskär.

Det dröjde ej nu länge, förr än den gick till botten.

Innan detta inträffade hade man emellertid hunnit få ut båtarne, hvari de ombordvarande — elfva man, kaptenen inberäknad, samt två kvinnor — gått ned. Utom skeppspapperen lyckades man ej rädda någonting mera än hvad man “gick och stod i” — och knappast ens detta, ty ett par fingo ej ens skorna med sig, utan sutto i strumplästen i båten. — När ångaren lemnades stod vattnet upp i pannorna.

De skeppsbrutnes mening var nu att i det rådande mörkret och den af stormen våldsamt upprörda sjön taga sig fram till Gefveskär. Under försöket härmed upptäckte man emellertid en ångare som närmade sig, och om en stund ankrade den i närheten af olycksplatsen. De båda båtarne roddes nu, fastän med stor svårighet, bort till den ankomne ångaren, hvilken befanns vara ”Uno”, på resa till Göteborg. Med stora ansträngningar lyckades man bringa de nödställde sjömännen ombord å ångaren, hvilken som ofvan sagts medtog dem hit till staden, där de, som ej ha sitt hemvist härstädes, togo in på Nya Sjömanshemmet. Af de båda skeppsbåtarne, hvilku äfven medtogos, förlorades den ene under ingåendet till hamnen.

Af “Fanny”, som ligger sjunken öster på Svartskär på sju à åtta famnars vatten, synes endast en del af skorstenen samt masttopparna ofvan vattnet. Dykeri- och bergningsångaren “Harald“ utgick i dag på morgonen till platsen för olyckan, men återvände senare på dagen, enär den hårda stormen och den svåra sjön omöjliggjorde hvarje som helst bergningsåtgärd.

Den förolyckade ångaren, som var byggd af järn i Göteborg 1883 och mätte 334 netto reg.-tons samt hade 60 hästars maskin, var assurerad. Den tillhörde Ångfartygsaktiebolaget Marine härstädes; hufvudredare Th. Ahrenberg.” (Ur: Göteborgs Aftonblad 10 januari 1902)

Bilden i sidhuvudet är hämtad från Digitalt museum: Böttö