”De arbetslöses förening hade i går sammanträde i Arbetareföreningen och antog efter en längre diskussion följande resolution:

Då stadsfullmäktige enhälligt och utan debatt beslutade att i öfverensstämmelse med hemställan från De arbetslöses förening bereda hjälp åt de många arbetslösa i form af direkt understöd och af arbete, så hoppades de arbetslösa, att detta stadsfullmäktiges beslut skulle realiseras och nöden afhjälpas. Föreningen måste till sin sorg och prämelse konstatera, att den hjälp, som åsyftades i skrifvelsen till stadsfullmäktige och som af dessa senterades, icke blifvit beskärd de arbetslösa. För det första måste sålunda föreningen protestera mot myndigheternas brutala beteende vid utdelningen, i det att de hjälpsökande behandlats nästan som brottslingar, som skolat ransakas, och för det andra mot otillräckligheten af hjälpen, som fått form af motvilligt giffvet fattigunderstöd, liksom ock mot det planlösa i utdelningen, hvilken ofta skett på en slump. Vidare protesterar föreningen mot den form af hjälp, som består i arbete med enbart stenslagning, på hvilket en icke van arbetare knappt kan tjäna mer än 70 à 80 öre om dagen, en hjälp, som stadsfullmäktige icke kunde åsyfta, då de beslutade att uppdraga åt styrelsen för väg- och vattenbyggnadskåren att genast igångsätta arbeten för att afhjälpa arbetslösheten, och slutligen protesterar föreningen mot vederbörandes hjärtlösa tilltag att indraga äfven det lilla understöd, som lämnats, då understödet istället borde ökas och gifvas med blidare känslor och på människovänligare sätt, samt fäster föreningen uppmärksamheten på det orimliga i – äfven från rent ekonomisk synpunkt – att sätta in familjer på fattigvården i stället för att lämna tillfällig hjälp vid oförvållad nöd på grund af arbetslöshet.

På samma gång, Om föreningen sålunda måste beklaga och protestera mot vederbörande myndigheters dels likgiltiga och dels om frånvaron af kristlig medkänsla för de nödlidande vittnande sättet att fullgöra en samhällelig plikt mot dem, som genom samhällsförhållandena blifvit utan arbete och bröd, manar föreningen på det allvarligaste sina medlemmar och andra arbetare, som lätt kunna komma i samma arbetslöshetsfördömelse, att tänka på organisationens makt och hvar i sin stad bidraga till stärka de resp. fackorganisationerna, så att under alla förhållanden ett starkare tryck skall kunna öfvas på dem som sitta vid makten i samhället och taga frukterna af ett ordnat samhälle, men icke tänka på dem, som bära dagens tunga och hetta.

Ett förslag om anordnande af demonstration bordlades till nästa möte. I dag kl. 9-12 kommer utdelning till de arbetslösa af influtna medel ägar rum i Folkets hus, dock endast åt sådana, som å gårdagens möte anmälde sig.” (Ur: Göteborgs-Posten 5 mars 1902)

Bilden i sidhuvudet är hämtad från Göteborgs stadsmuseum, Carlotta: Arbetareföreningens hus omkring år 1900.