”Den första vårsöndagen spred i går sin charme öfver våra nejder, som så nyligen lålgo inhöljda i sitt vintertäcke.

I går firade våren en värklig triumf – värmande, lifgifvande trängde solstrålarne utan några molnhinder fram och kommo den nyvaknade naturen att skaka af sig vinterdvalan.

Solljuset och de ljuma fläktarna hade lockat man ur huse. På promenaderna och i alléerna var trafiken hela degen den lifligaste. I Vasaparken rådde bland det yngsta Göteborg ingen sorg öfver att kälkbackarnes isgator i små rännilar slingrat sig undan och gräft sig ned i jorden. Här voro sommarlekane redan i full gång, och bollspelspartierna hade talrikt konstituerat sig.

I Slottsskogen erinrade visserligen de ännu kvarliggande istäckena på dammarne om att vintern ännu inte fullkomligt ”rasat ut bland våra fjällar”. Men isen är spröd och trasig och ger sig nog snart för solfloden. Vidmiddagstiden, när musiken spelade, myllrade det af folk rundt interpaviljongen, och på terrassen framför densamma var det omöjligt att tillkämpa sig något af småborden.

Att den första vackra vårsöndagen inföll på palmsöndagen lär inte vara så alldeles utan sin betydelse, åtminstone om man får tro den gamla hederliga ”Bondepraktikan”. ”Blifver vädret palmsöndagen klart, så får kornet god växt samma år”, heter det nämligen i bemälda urkund. Och blir skörden lika god som det i går var klart och vackert, så ha vi sannerligen all anledning att vara tillfreds.” (Ur: Göteborgs-Posten 24 mars 1902)

Bilden i sidhuvudet är hämtad från Göteborgs stadsmuseum, Carlotta: Slottsskogen, promenadväg.