”Tingstads trävaruaktiebolag afskedade i måndags ett 20-tal tillfälliga arbetare. Denna åtgärd har uteslutande sin grund i nödvändigheten att för närvarande inskränka produktionen. Bolagets öfriga arbetare, som uppgå till omkring 120 man, komma däremot att fortfarande ha jämn sysselsättning.

I motsats till hvad härvarande socialistorgan vill låta påskina, som sin vana troget gjort ett stort nummer äfven af detta afskedande, råder det ett mycket godt förhållande mellan bolaget och dess arbetare.” (Ur: Göteborgs Aftonblad 6 augusti 1902)

Göteborgs Aftonblads politiska färg syns tydligt i denna nyhetsartikel. Hur såg då vinklingen ut i en socialistisk tidning?

”Konflikten vid Tingstad.

Att de afskedanden som förekommit vid Tingstad, äfvensom öfriga trakasserier mot arbetarne därstädes, ha sin grund i disponent Ohlssons avoghet mot fackföreningen är nu tillfullo ådagalagt. Han har själf på direkt tillfrågan af några bland de afskedade sagt att ’alltsammans berodde på fackföreningen’, samtidigt likavisst påstående att han ’ingenting har emot fackföreningen såsom sådan’, eller hur frasen lydde. Häraf skulle man möjligen vara frästad tro att fackföreningen begått något öfvergrepp, som sålunda skulle ha föranledt ett rättrådigt ingripande från disponentens sida. Att så icke varit fallet är dock lätt att bevisa. Fackföreningen har nämligen, såsom alltför nybildad, icke ens haft med i vårt måndagsnummer meromnämnda restitutionskraf att skaffa, mycket mindre uppträdt på något ohemult eller utmanande sätt. Hela saken är den, att hr Ohlson fått veta att en förening fanns och den ville han skrämma ut sina arbetare ur.

Disponenten förklarade vid samma, ofvannämnda tillfälle, att den påkomna arbetsbristen berodde därpå, att han, ’på grund af arbetarnes osäkra hållning under den senaste tiden’, ej gjort upp om tillräckliga virkesleveranser. Också ett sätt att tillvärka ’låga konjunkturer’.

Det bör påpekas att det arbete, som tvänne nu afskedade lag (bestående af de äldsta på platsen, så godt som) utförde, ej kan undvaras utan är det meningen att till detsamma sättas en del oorganiserade arbetare.

I går e.m. sammankallade disponenten ett par i arbete varande lag och uppmanade folket bl.a. att ej bry sig om hvad som stod i Ny Tid, ’för det gjorde inte han’!

Fackföreningen hade i går kväll ett mycket talrikt besökt möte, å hvilket beslöts att föreningen fr.o.m. nu skall ta saken om hand. Efter en liflig debatt enades man om att ingåt till disponent Ohlsson med ett förslag till uppgörelse, baserad på följande grunder: de afskedade arbetarne återtagas; vid minskad arbetstillgång förkortas tiden för samtliga; om afskedanden dock blifva nödvändiga ske dessa så, att de sistkomna få först gå; lönerna förbättras för timlönsarbetarne. Därmeot afstå arbetarne från krafvet på höjning af ackordspriserna samt garanterar fackföreningen att intet nytt kraf på förbättrade ivllkor framställas så länge ett eventuellt uppgjort aftal varar. Detta förslag, som i dag af en komité, bestående af Tingstadsarbetare samt ordf. i Kommunstyrelsen, framställes till disponent Ohlsson, måste betraktas som särdeles billigt och antagbart. Genom ett sådant aftal blefve hr Ohlsson i tillfälle att bevisa, att han ingenting har emot organisationen. På samma gång som han på grund af fackföreningens garanti för att ingen ny konflikt skulle uppstå, i lugn och ro kunde göra upp om sina virkesleveranser. Genom arbetarnes tillmötesgående i lönefrågan blefve han ju äfven löst från löftet om återbetalande af afdraget på ackordspriserna, hurudana konjunkturerna än bli för framtiden.” (Ur: Ny Tid 6 augusti 1902)

Bilden i sidhuvudet är hämtad ur: Svenska män och kvinnor : biografisk uppslagsbok och föreställer AE Ohlsson.