Kanalångaren ”Göta” sjönk vid Tullhuset – tre döda

En oförklarlig olycka.

Kanalångaren “Göta“ sjunken utanför tullhuset. — Tre personer följa den i djupet.
— Orsaken
ännu okänd. — Båt och last försäkrade.

Kanalångaren “Göta“, kapten Emanuel Peterson, sjönk i natt strax före kl. 2 på 20 fots vatten i elfven utanför tullhuset af hittills okänd anledning. Två besättningskarlar och ångarens kokerska hunno ej rädda sig utan omkommo i sina koj­platser.

Förloppet vid denna sorgliga, i sitt slag enastående olyckshändelse är följande.

Ångaren “Göta“, som användes för ka­nalfrakter, förtöjdes i går invid Hullånga­ren “Ariosto“ för att intaga en last af kol afsedd för Hults bruk i Vermland. Man hade redan intagit omkring 120 tons och “skiftat“ ångaren. Besättningen hade dragit sig tillbaka till skansen och kol- lämpningen sköttes ensamt af besättnings- karlen Robert Hermanson. Ifrigt syssel­satt med sitt arbete märker denne plötsligt att “Götas“ akter ligger djupare än van­ligt; en blick upplyser honom att ånga­ren befinner sig i sjunkande tillstånd och han rusar genast akterut för att varsko de i aktersalongen sofvande.

“Ångaren sjunker! Ångaren sjunker!“

Det fasaväckande ångestropet från den förskrämde mannen når kaptenens öron. Denne, som just hade klädt af sig och begitvit sig till hvila, rusar ur kojen och ut i salongen, som redan då var delvis fyld af vatten. Huru han lyckades i mörkret taga sig ut, är för honom en full­komlig gåta.

Fru Kristina Kock, restauratrisen, väck­tes äfven af Hermansons rop och rusade ut halfklädd samt lyckades få tag i en lejdare, som hängde ned från “Ariosto“, med hvars tillhjelp hon lyckades försätta sig i säkerhet.

Af besättningen lyckades rorgängaren Oscar Johanson, eldaren Johan Peterson och lättmatrosen August Petersson rädda sig. En tillfällig besökare, Erik Anderson, befann sig ock bland de räddades antal. Maskinisten Johan Peterson var vid till­fället i land.

Huru hastigt ångaren fylldes af det in­strömmande vattnet kan förstås däraf att endast fyra minuter förgingo efter Her­mansons första varningsrop, tills “Göta“ låg på elfven9 botten, öfverspolad af vå­gorna.

Olyckan kräfde som sagdt tre offer. Kokerskan Elin Sörenson, en 21-årig flicka från Trollhättan, omkom i sin koj i kö­ket; besättningskarlarne Henning Berndt- son och Gustaf Peterson, två unga män på 26 år, hemmahörande i Hjertum och Lilla Edet och som hela seglationsåret tillhört “Götas“ besättning, drunknade i skansen, dit de för en kort stunds hvila begifvit sig. Besättningen hade varit sys­selsatt med lossning hela den föregående dagen och dessa två voro antagligen så trötta att de ej vaknat vid August Peter­sons rop, då denne rusade ur skansen.

Allt som i dag syntes af den olyck­lige ångaren var masten, halfva skorstenen och kommandohytten. Däcket låg ett par fot under vattenytan.

Vid ett samtal med “Götas“ åldrige befälhafvare, kapten Peterson, berättade denne, som var mycket upprörd öfver den sorgliga händelsen, ofvanstående fakta. Han kunde ej förklara orsaken till vatt­nets inrusande. Flera gissningar hade framkastats, men alla föreiöllo honom lika omöjliga och oantagliga. En del trodde att ångaren sprungit läck; häremot talade den omständigheten att ångaren i april månad varit upptagen å Göteborgs mekaniska verkstads slip, hvarest den under­kastats en sorgfällig och fullständig inspektion och reparation. Ångaren, som är byggd af trä på järnspant, är endast 20 är gammal.

En annan gissning är att den s. k. bottenkranen lemnats öppen och att vatt­net genom denna, som är l1/2, tum i dia­meter, forsat in och så småningom fyllt aktern tills ventilerna kommit under vat­tenytan, då katastrofen påskyndats. Denna hypotes ansåg kaptenen vara ännu oantagligare än den första.

Ett tredje antagande är att ångaren vid intagande af kol erhållit så stark slagsida att vattnet nått de öppenstående venti­lerna och därigenom strömmat in. Detta antagande synes vara det sannolikaste.

Rätta orsaken torde ej komma i dagen förrän “Göta lyftats från sin våta bädd af bergningsångare.

“Göta“ är registrerad 116 tons och till­hör handlanden John Millar, n:r 2 Norra

 

Hamngatan. Ångaren är försäkrad i bo­laget “Ocean“, dess last i “Sveriges All­männa Sjöförsäkringsaktiebolag“.

Tullhuskajen har hela dagen varit fyld af en menniskoskara, som strömmat dit för att betrakta hvad som är ofvan vatt­net af den sjunkne ångaren, tre olyckliga menniskors graf.

Ett förberedande förhör har hållits in­för poliskommissarien men intet annat än hvad här ofvan berättats kom i dagen.

Hr John Millar, som vi vid middags­tiden besökte, hade ej heller något nytt att omtala eller någon hypotes att fram­kasta. Han hade öfverlemnat hela den sorgliga affären åt de respektiva försäk­ringsbolagen, hvilka ega att bestämma om

ångbåtens upptagande m. m. Ännu har ej afgjorts åt hvilket bolag detta viktiga arbete kommer att anförtros. Saken måste dock afgöras så snart som möjligt enär båtens nuvarande position är till hinder för trafiken i hamnen.” (Ur: Göteborgs Aftonblad 1 september 1897)

Bilden i sidhuvudet är hämtad från Göteborgs stadsmuseum, Carlotta: Göteborg: Hamnen. Tullhuset vid Masthuggskajen år 1901.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s