1800-talets Göteborg

Göteborg vs. Kristiania och afkroken Stockholm

”De skandinaviska storstädernas utveckling 1800-1900 är föremål för en af norrmannen cand, jur. Amnéus utarbetad framställning, hvaraf vi återgifva följande:

Städernas antal och storlek stå vanligen i förhållande till landets befolkningstäthet i allmänhet. I England bodde år 1891 öfver 2/3 (68,1 proc.) af befolkningen i städerna — i Finland år 1897 11,2 proc. Dessa två land bilda i detta afseende yttergränserna för Europa. Medeltalet för denna världsdel har beräknats till omkring 33 proc., ett proportionstal, som är något lägre än Danmarks (år 1897: 36,5 proc.), men betydligt högre än för Norge (år 1897: 26,7 proc., med samma befolkningstäthet som Finland) och för Sverige (år 1898: 20,9 proc.)

Vid århundradets början utgjorde stadsbefolkningen i Sverige (1805) 9,6 proc., i Norge 9,7, i Danmark omkring 21 proc. och i Finland 5,5. Ingen af de öfriga nordiska landen utvisar således en så stark ökning som Norge.

Särskildt intresse erbjuder de större städernas utveckling.

De fem största städerna i de skandinaviska länderna äro Köpenhamn med omkring 350,000 invånare (år 1898), Stockholm med 296,000 (år 1898), Kristiania med 226,000 (år 1899), Göteborg med 123,000 (1898) samt Bergen med 69,000 (1899).

Vid århundradets början, då Kristiania med sina 9,500 invånare var att anse blott som en dansk landsortsstad, stod detsamma i folkmängd efter såväl Bergen med 16,900 invånare som Göteborg, hvilken stad 1805 räknade 12,500 invånare. Köpenhamn hade då 101,000 och Stockholm 75,500 invånare. Den årliga medelökningen under tidsperioden 1801 —1898 har varit för Kristiania 3,25 proc., för Göteborg 2,49, Bergen 1,42, Stockholm 1,40 och Köpenhamn 1,28 (den senaste uppgiften gällande åren 1801 — 1895).

För alla dessa städer gäller det emellertid att tillväxten har varit ojemn i det att densamma under seklets sista hälft gått mycket raskare än före år 1850. Tiden efter Napoleonska krigens slut var icke egnad att föröka folkmängden inom de däruti deltagande länderna. Stockholm gick under åren 1800—1810 tillbaka med omkring 10,000 invånare, Bergen under 1801 —1815 med 1,000 invånare och Kristinanias betolkning under samma tid ökades blott från 9,500 till 10,900 invånare. Under hela perioden 1801 —1845 växte Köpenhamn blott från 101,000 till 127,000, således med 0,52 proc. per år, en tillväxt som likväl är större än Stockholms under samma tid (0,35 proc.)

 

Från midten af århundradet, då den internationella skeppsfarten och handeln genom engelska navigationsaktons upphäfvande, Krimkriget m. m. tog ett så plötsligt och starkt uppsving, framskrider de skandinaviska städernas tillväxt i högre grad. Den stigande världsomsättningen — i sammanhang med de stora tekniska uppfinningarna — framkallar inom alla civiliserade land en liflig industri, hvilken såsom väsentligen tillhörande städerna, drager arbetarne dit.

Den årliga tillväxten var:

För Göteborg 1805-1850, 1,60 proc. 1850-1890, 3,53 proc.

För Kristiania 1801-1850, 2,85 proc. 1850-1900, 3,33 proc.

För Stockholm 1801-1850, 0,35 proc. 1850-1890, 2,31 proc.

För Köpenham 1801-1850, 0,52 proc. 1850-1890, 2,02 proc.

För Bergen 1801-1850, 0,62 proc. 1850-1890, 1,97 proc.

 

Under den senare af dessa perioder har således Göteborg det största procenttalet för årlig ökning. Under den därpå följande tiden 1890 — 1899 har emellertid Kristiania tagit försteget med en genomsnittsökning af 4,59 proc. mot 2,05 för Göteborg. Stockholm visar för samma tid 2,31, Bergen 2,70 och Köpenhamn 2 proc. för år.

Förf. gör några reflexioner beträffande konkurrensförhållandena mellan Kristiania och Göteborg och finner icke någon fara hota att det förra skulle öfverflyglas af det senare. Däremot anser han, att Stockholm bör taga sig i akt, att det icke undantränges från platsen som skandinaviska halföns största stad. Dess geografiska läge är icke gynnsamt för handel och sjöfart, och sedan Östersjön icke längre är ett inlandshaf, ligger Stockholm i sjelfva verket i en afkrok. Men någon egentlig förmodan om hur framtiden skall gestalta sig för de olika städerna under det kommande seklet vill förf. icke uttala; många omständigheter, som vi icke kunde tänka oss, kunde under loppet al ett så långt tidsrum kom­ma alla gissningar på skam.” (Ur: Göteborgs Aftonblad 12 januari 1901)

Bilden i sidhuvudet är hämtad från Digitalt museum: Fotografen har stått vid Rålambshov nära Marieberg på höjden ungefär vid uppfarten till nuv,. Västerbron.